Värdena fortsätter att sjunka...

Mina värden fortsätter att sjunka och jag blir kvar på sjukhuset.
Jag fick känslan om att jag skulle få åka hem idag men vid ronden ändrades det när man fick klart med provsvaren.
Det är bara att stilla sig och köpa läget, känner inte att jag tänker stressa hem utan låta tiden ta tid även om jag håller på att tråkas ihjäl.

Undersökningen igår gick bra.
Läkaren som gjorde ronden kom av en händelse in på mitt rum och jag fick möjlighet att förklara och berätta om min situation och tidigare erfarenheter. Det landade bra och jag fick till mig att man månar extra om mig och ser till att jag har det bra.
Förberedelserna inför en sigmodeioskopi är att klyxa. Man sprutar upp laxermedel via ändtarmen och försöker hålla sig så länge det går innan man tömmer i toan. Eftersom jag blöder och är rätt öm är det hemskt. Den manliga sjuksköterskan som ansvarade för mig igår frågade om jag klarade mig själv....Finns inte ens på världskartan att NÅGON skickar upp laxermedel i rumpan på mig, det räcker med alla undersökningar, röntgen och annat som varit sjukdomsrelaterat. Det jag kan göra själv vill jag göra själv även om jag vrider mig i smärtor. Det är inte någon skön syn när man lägger sig på sidan på toagolvet för att få bättre flöde på klyxet, det går inte att stå. Man jobbar med att trycka in vätskan, som är som vatten, och man känner hur tarmen fylls. Det tar inte många sekunder innan man behöver sätta sig på toan. Med ett nyopererat sår på magen är man inte den snabbaste men jag är klarade mig....
Jag fixade inte hela flaskan men det jag fick in fick räcka gott nog.
Det tog lite extra tid innan jag fick komma in till undersökningen, då fick jag en tablett lugnande och jag vet inte ärligt om den hann att göra någon verkan.
Sköterskan som var med var samma sköterska på mottagningen som varit med vid alla mina undersökningar där. Hon är helt underbar och förstod min ångest, satt med mig hela tiden och klappade mig på armen under tiden undersökningen pågick.
Läkaren var en skojfrisk norrlänning som hade stor förståelse och var väldigt försiktig. Det gjorde ont som tusan men jag blir också fascinerad över bildskärmen jag kan titta på hur tarmarna ser ut inifrån.
Jag såg stygnen vid skarven där fisteln är igensydd och jag såg att det fanns en hel del blod och blodklumpar i tarmen.
Efter att allt var över började jag ju såklart att grina, jag är så tjutig nu att jag blir trött på mig själv.

En av sköterskorna kramade om mig vid middagen och frågade hur det var med mig och varför jag var tillbaka, då började jag grina. När jag berättade för läkaren började jag grina...
Idag känns det visserligen bättre. Kan föra ett normalt samtal utan att tårarna rinner.

Har haft besök av Anneli på förmiddagen, så himla mysigt och lagom. Fick en tidning och en bok som jag ska sätta tänderna i. Det är bra för mig att bara vara. Ungefär som man säger till barn, du måste ha tråkigt för att uppskatta att ha roligt.

Stor kram till er alla!

Gamla minnen gör sig till känna - ångest!

Ja det ska väl bli några vändor fram och tillbaka innan allt stabiliserar sig. Jag är tillbaka på sjukhuset, kirurgen avd 11.
Efter att det kommit en hel del blod ringde jag upp till sjukhuset igår för att höra om det Var normalt att blöda så här mycket. Då hade jag sprungit på toaletten från måndags kväll till tisdags morgon med bara någon timmes mellanrum. Jag var matt, trött och orolig. Jag fick komma upp och ta lite prover och träffa en läkare innan det togs beslut om att jag skulle läggas in igen. På sjukhuset hade dom varit så gulliga att dom gjort i ordning "mitt" rum, så jag fick tillbaka det jag haft. Jag känner verkligen att dom månar och tar hand om mig.

Nu sjunker mina värden sakta sakta och det planeras för en sigmodeoskopi. Ont fan gör det eftersom jag är så öm och min senaste erfarenhet av den undersökningen var att jag blev sydd utan bedövning i skrevet för att sätta fast en kateter. Förstår ni att hela min kropp skriker NEJ! Minnet sitter starkare än vad jag hade föreställt mig, pulsen höjs, svetten kommer och jag är torr i munnen. ÅNGEST!

Självklart vill jag också lokalisera blödningen så man kan göra åtgärder för att hjälpa läkningen men tidigare erfarenheter är tunga att bära. Läkaren som rondade har inte vetskapen om det som hänt och jag sa bara att jag inte ville, kan man inte göra ett vanligt ultraljud istället.... Tydligen kan man bara se svullnad och inte vart det kommer någon blödning... Fastande med klara drycker är lunchen idag.
Troligtvis blir det ingen hemgång idag med andra ord....fast det sista ordet är inte sagts än!

Dom här bakslagen är svåra för mig att hantera, jag dippar psykiskt och grinar mest hela tiden.
Tack snälla alla ni som smsar, mailar och hör av er via Facebook genom att skicka energi, kärlek och kraft! Det kommer väl till pass och gör att jag försöker hålla modet uppe.

Hoppas vi ses snart!
Kraam ❤

Alldeles för frisk för att vara sjuk???

Här ligger jag i sängen och tittar på lets dance.
Jag både ser ut och känner mig oförskämt pigg. Det är ingen som ser att jag är nyopererad, inte ens Thomas tycker jag ser sjuk ut....Frågan är ju då vad jag gör här...jo jag väntar på att klämma ut några korvar. Magen står still och jag kommer inte härifrån före den är i ordning. Gissa om jag kämpar??

Annars har jag fördrivit dagen genom att läsa och dra några promenader runt omkring på avdelningen. Linda kom en sväng efter jobbet och pratade bort en stund. Mysigt att ses, man önskade bara att det var under andra former 😊. Johanna kom också förbi med en liten blomma och choklad och även Thomas har varit här. Det visade sig att Thomas systerdotter är min ansvariga sjuksköterska. Ibland är världen mindre än man tror...

Det är såååååå långtråkigt att bara vara, jag börjar bli stressad av all tid som jag bara är i. Men det är också en bra övergång till min ledighet som jag ska ta vara på. Jag har blivit sjukskriven fram till veckan innan midsommar och därefter har jag semester. Ligger och klurar på vad jag vill göra i sommar. Umeå, Helsingborg, Stockholm är städer där goda vänner bor och som jag gärna besöker. Kanske en liten utlandssemester, jag får se vad som händer 😊

Jag har läst en skön bok, Herakles av Theodor Kallifatides. Jag har lånat den av Christel som rekommenderade den varm. Jag kan bara instämma, när du väl börjat läsa kan du inte sluta. Den är lite rörig med olika namn men handlingen är gripande och lockande. Läs den!
Nu har jag gått lös på tidskrifter jag fått av Johanna. "Filter" är ett läsmagasin som är super. Blandade artiklar och inte så mycket reklam, en annan är "Modern psykologi" med inriktning på språk. Det passar mig som hand i handsken som förskolechef där språket har stort fokus i verksamheten. Med andra ord jobbar jag lite i smyg.... 😊😊😊

Nu önskar jag er en skön fredagskväll med allt mys med mat och snacks.....
Kraaaaaaam

Nedläggning av stomin - äntligen

Operationsdagen

Blev skjutsad av Thomas till sjukhuset vid 08.00 i morse. Där fick jag mitt rum och började packa upp mina grejer. Jag har fått ett eget rum med egen toalett, det känns bra på alla sätt.
Jag var inget nervös eller orolig. Det är liksom inte första gången jag opererar mig, även om det är sorgligt att säga det så har jag vanan inne.
Jag fick Alvedon i förebyggande syfte och strax innan lunch fick jag stesolid för att behålla lugnet. Mamma kom vid elva och vi hann att prata några ord med varandra innan jag blev bortrullad till operation.
Där satte dom nål på mig i armen och så fick jag fick lägga mig på operationsbritsen. Varm filt och en liten mössa över håret, redo!
Det tog inte lång tid innan jag blev nersövd, hann tänka "när jag vaknar är det första dagen på en ny fas i livet....."
Det tog lite tid på uppvaket innan jag orkade hålla ögonen öppna, men när jag kunde fokusera började jag med att sätta mig upp för att sedan ställa mig upp. Efter cirka två timmar ville jag tillbaka till avdelningen, jag var superhungrig!
Mamma var kvar och vi gick tillsammans ut för att ta lite att dricka. Jag klämde ett glas buljong och mamma en mugg kaffe. När vi satt där i dagrummet kom det fram en sköterska och frågade om jag ville ha lite soppa, ååååååå vad smarrigt det var! Broccoli och fisksoppa, knappast smakat bättre 😊
När mamma åkte kom Thomas. Så himla mysigt att få pussas och kramas lite utan påsen på magen ❤

På förmiddagen kom en av läkarna in som skulle assistera och frågade om jag hade några tankar och funderingar. Jag undrade såklart hur dom kommer sy ihop hålet efter stomin...
Då finns det två olika tekniker, det ena är att man sätter aggraffer som ett rakt ärr, det beror på hur såret faller, det andra är att man "tråcklar" sedan drar man ihop såret som man drar ihop en gympapåse. Då blir oftast ärren väldigt små och fina.
När jag känner på magen uppfattar jag inte några aggraffer så nu är påsen stängd som påsar stängs for ever 😀😊

Kan inte säga annat än att det är lite trevligt att vara tillbaka på kirurgen igen. Många välbekanta ansikten och alla är så rara.

Nu är det snart dags att sova och i morgon är en annan dag
Stor kram till er alla där ute!