Jag är en hemsk människa!

Just nu är jag är en hemsk människa! På riktigt!
När man är konstant hungrig går det inte att räkna med att man ska orka. Jag går omkring och är irriterad hela tiden och magen kurrar som tusan.
Ändringarna på näringsdroppet innebar att det nya droppet innehöll mindre fett och det genererade i denna hunger som jag går och bär på. Troligtvis kommer kroppen att acklimatisera sig men vägen dit är inte enkel.

Jag har haft mamma här i några dagar. Hon har bland annat hjälpt mig att handla men bara att hon finns i min närhet är skönt. Hon tycker om att få slippa laga mat och jag tycker det är roligt att få bjuda och fixa till henne. I måndags bakade jag både bröd och bullar som hon fick smaka av, hon gav mig massor med beröm :)

Tack för alla tips och trix som jag fick angående Sture. De flesta leksaker som ni tipsade mig om har jag redan. Laserpekaren var en riktig höjdare när den var ny men nu tittar han bara på strålen och tittar sedan på mig och vänder därefter på klacken och går. Så rolig är den nu!


Den lilla godingen

Jag har även grejer som hänger på dörrar och dörrhandtag som ska locka och inspirera till lek, men det är lika roligt som en tv-bänk. Han vill helst bli jagad och att jag ska använda fjädervippan i soffan. Dra den fram och tillbaka som han får jaga och avsluta på hans klöspelare högst upp och där låtsas vi att han äntligen fångar fågeln. Då ska jag släppa greppet och han ska hoppa ner och stolt visa upp sitt byte. Men även den leken börjar bli tråkig....

Det här med fostran fick jag ett bra tips från Dominique, det har funkat! Stort TACK!

Vädret är inte så roligt för er som har semester men för mig är det guld. Tack snälla för att det inte är 30 grader varmt! I söndags när jag skulle hängt med och lämna av Leo till Sportscamp fick Carina, som körde, vända uppe vid Kneipen. Då började jag må dåligt så det var bara att skjutsa hem mig. Jag kunde inte kliva utanför dörren på hela söndagen. Ringde LAH och fick extra vätskedropp och då blev det lite bättre men inte helt ok. Det känns som man stänger ute hela sommaren i och med att både markis och persienner åker ner och man mörklägger hela lägenheten...men vad har jag för val?

I måndags blev det lite bättre, då var det inte riktigt lika varmt och jag kunde, tillsammans med mamma, åka runt och göra lite ärenden.

Igår fick jag en vacker rosbuske av Alexandra. En rosa ros som heter Leornado da vinci. Den doftar inte så starkt men blommorna är ljuvliga. Idag fick jag hjälp av Anna och Tilda att handla jord och krukor på Blomsterlandet. Det blev riktigt fint på balkongen :)

Rosorna till höger, mina pelargon-sticklingar därefter och sedan
Zonalpelargoner i de två andra. 

Härom veckan var jag på dollarstore i Söderköping och hittade solcellsbelysning i form av små bollar man kunde ha utomhus. Det blir jättefint sken och med alla olika ljuskällor jag har blir det riktigt mysigt därute.

Igår hade jag besök av min läkare här hemma. Vi pratade om de ändringar som gjorts vad gäller droppet och medicineringen och hur det har påverkat mig och även om jag blir ordentligt smärtlindrad. Allt är ok med undantag för hungern men vi ska ge det några dagar till innan vi gör några andra ändringar.
Det hon även tog upp med mig var att utifrån hur jag ser ut och hur jag reagerat så tror hon inte att när det väl börjar gå mot sitt slut så kommer det att gå fort. Det är inte så stor risk att jag blir liggandes så länge. Jag måste erkänna att det kändes skönt att höra. Självklart kan hon inte lova att det blir så eftersom jag är en egen individ men utifrån hennes erfarenhet samt mina reaktioner under de veckor som varit, är hennes slutsats denna. Jag väger ju minimalt så det finns inget att ta på och när jag dippar så går det fort. Jag känner ändå att jag fått ett extra år som jag också har tagit tillvara på. Jag har funnits till för Leo och mina dörrar har varit öppna för mina vänner att komma när dom har velat. Frysen har alltid haft fika eller mat att bjuda på så jag hoppas dom som varit hos mig har känt sig välkomna. Jag har i alla fall uppskattat era besök och ert engagemang <3 och hoppas ni fortsätter att komma så länge jag orkar och kan.

Nu ska jag lägga mig i soffan och titta på någon serie eller bara vara.
Stor kram

Fasen vad trött jag är......

Jag hade hoppats på att det hade vänt.....Läkaren ändrade om mina dropp och vi ändrade även medicineringen. Jag fick tillbaka min energi och jag trodde på riktigt att det bara var en svacka jag hade när det gällde orken och min trötthet. Dessvärre tror jag inte det.
Igår var jag i Abborreberg med Emma och Anna, satt i skuggan på en bänk under ett träd, blickade ut över Bråviken och det fläktade gott. Vi ställde bilen på parkeringen och promenerade ner till grönområdet som ligger bortom fiket. Efter Abborreberg blev det en snabbvisit på Mirum innan jag blev hemskjutsad. Det räckte för att jag skulle bli helt slut.
Vaknade vid 03 i natt med kraftigt illamående och smärta, ringde LAH som kom lagom i tid för att se mig tömma hela magen på en brungul sörja som är vidrig. Jag fick smärtlindring och även läkemedel för illamående. Sedan kunde jag inte somna om..... Låg vaken till 06-07 i morse då jag av ren utmattning somnade och vaknade vid 11.
Dagen idag har varit lugn med ett mysigt besök av Sara från Göteborg.

Jag som vill till IKEA, det kan jag ju drömma om. Det finns verkligen ingen kraft till det...om inte.... vi får se.

Sture ligger mestadels på balkongen. Under bordet med kroppen tryckt mot husväggen. Det är antagligen svalt där. Han har gått in i en tonårsfas där han försöker sätta mig på plats. Gör inte jag som han vill biter han mig i benen och blir han riktigt förbannad flyger han på mig. Det är riktigt obehagligt men jag är inte rädd för honom utan försöker möta honom. När jag fostrar får han sig en dusch av vattensprutan och det brukar göra susen men det är ju inte alltid jag har den till hands. Vid andra tillfällen knuffar jag bara bort honom och försöker att inte hamna i en kamp. Jag förstår att han har en massa energi som han har svårt att göra av med. Jag är inte världens piggaste och orkar inte leka lika mycket med honom som förut. Finns det någon som har ett bra tips så skriv gärna en kommentar :)

Värmen tar mycket kraft. Till skillnad från förra året har jag både markis och persienner som är hela och fullt funktionsdugliga. Jag har till och med två fläktar som går dygnet runt. Det är varmt men det är inte olidligt. För er andra är det ju härligt att sommaren äntligen har kommit.
I morgon ska Leo checka in på Stadium Sportscamp. Hoppas han får en fantastisk tennisvecka tillsammans med sin kompis Simon och att dom får kul. Visserligen skulle det bli lite ostadigare väder i veckan men smhi har haft fel förr. Jag håller alla tummar och tår att det blir bra :D

Stor kram till er alla och var rädda om er <3

Vätskebrist och tarmvred

I torsdags var jag hos onkologen.
Det var dags för återbesök samt att få svar på den röntgen som jag gjorde för tre veckor sedan. Det blev positiva besked. Tumörerna är fortfarande i vilande läge och har inte växt något sedan sist. Det som kom fram var att det har spridit sig till skelettet. Det är bara små delar och skulle det börja växa mer går det att stråla bort dom delarna. Egentligen är det ju bara en tidsfråga innan helvetet brakar loss men jag är glad så länge dom håller sig lugna.
Det som har stulat nu är min port. Jag har blivit alldels röd omkring den och dom har tagit alla möjliga prover på den. Sjuksköterskerna har dragit bort nålen så jag har fått vätska subkutant istället. Det innebär att dom har satt en nål ungefär vid bröstet där vätskan har droppat in. Då har kroppen tagit till sig vätskan så gott den kunnat. Tyvärr har jag inte fått i mig den mängd som jag har behov av men det har ju varit bättre än ingenting.
Fredagen började jag få smärtor i buken och jag kände mig otroligt trött och orkeslös. Jag fick riga efter lah flera gånger och tillslut verkade inte ens en gång smärtlindringen och jag börjde även att kräkas. Det fortsatte även på lördagen och även på söndagen. På söndagskvällen ville dom lägga in mig på avdelningen men jag vägrade, hur skulle jag lösa Sture kl.22 en söndagskväll?
Denna underbara kisse har under dom här dagarna inte lämnat min sida. Jag har ju praktiskt taget legat med smärtor och kräkts hela tiden så jag har inte orkat busa någonting med honom eller ens kela med honom. När jag vaknade till på söndagen så slickade han mig på nästippen och kurrade något helt otroligt. Han brukar alltid bara ligga bredvid mig i sängen eller i soffan, det är sällan han ligger i knät, men då kröp han upp och lade sig på mitt bröst och tittade på mig med sina små fina ögon. Ni förstår att jag inte kunde lämna honom ensam en hel natt. Det är ju bara en bebis och han ska inte vara ensam för länge. Nu är han inaccorderad hos en kompis tills jag kommer hem igen. Det känns tryggt och lugnt för mig, då kan jag koppla av.
Måndag morgon kapitulerade jag, då kom ambulansen och hämtade mig och körde mig till sjukhuset och här är jag nu.
I går var jag helt slut, jag hade ju inte sovit ordentligt på nästan 48h på grund av smärta och kräkningar. Jag var också skeptisk till smärtlindringen eftersom den inte hjälpt men gjorde ändå ett försök till lite palladon. Det hjälpte så jag fick slumra lite.
När jag kom in på avdelningen på morgnen tog dom en hel del blodprover och på eftermiddagen åkte jag upp till röntgen. Senare på eftermiddagen fick jag svar på att proverna visade ingen infektion eller något annat konstigt. Jag lider brist på kalium och elektrolyter men det tillsätter dom i näringsdroppet så jag får balans i det. Röntgen däremot visar på tarmvred. Inget stort sådant men ändock ett tarmvred. Anledningen till detta är vätskebrist därför är det otroligt viktigt att jag får i mig ordentligt med vätska hela tiden. Minsta lilla obalans leder till något knasigt i kroppen och det får jag sota big time för.
Nu har jag fått vätskedropp så det nästan sprutar ur öronen på mig men jag mår inte bättre för det. Vaknade här i morse och började kräkas. Det finns ju inte så mycket att bjud på men lite magsaft kunde jag klämma ur mig. Kände mig rätt konstig i kroppen och hade ont som tusan i magen. Har nu fått smärtlindring och det har börjat kännas lite bättre. Jag som ville åka hem idag!

När Leo fyllde 14 år så köpte vi en liten kattunge, Sture. Nu är han lite över 14 veckor och en helt ljuvlig liten misse. Han livar verkligen upp det här hemma och jag känner mig både gladare och mer tillfreds i min livssituation. Det är dock vid sådana här situationer som det blir lite tokigt. Jag anser att han är för liten för att vara ensam hemma, han är ju bara en liten bebis. Nu löste det sig bra genom att Erica, en vän, tog hand om honom. Det kändes både tryggt och lugnt för mig.
Jag ångrar ingenting att jag skaffade kisse. Han är helt underbar och gör så att jag känner mig mindre ensam.

Nu hoppas jag snart piggar på mig och får komma hem igen.
Stor varm kram och tack för alla krya på dig hälsningar både på facebook och instagram.
Vill man lämna en kommentar på bloggen så gör gärna det. Man behöver inte ha något speciellt konto utan klicka på den raden som det står det på så kommer det upp andra alternativ. Om inte kommentaren hamnar på sidan direkt har det med att göra att jag måste godkänna den först, det kan ta någon dag beroende på hur jag mår.

Ha det gott och var rädda om er!