Rullstol är lika med stum och trög???

Jag har så ruskigt svårt att komma till ro och komma i säng på kvällen. Jag kan vara uppe halva natten men ändå kliva upp rätt skapligt morgonen därpå. Sedan har jag riktiga sovdagar när jag inte orkar någonting utan bara vill sova. Inga världsliga problem i det stora hela men det tunga är att när natten är mörk kommer de svarta tankarna och då är det inte lättare att slappna av och försöka sova. Sorg är tungt att bära och helst när det handlar om mig själv....eller egentligen det jag inte kommer få uppleva.

I fredags var jag ute på promenad med en kompis. Hon rullade mig i rullstolen så jag skulle slippa gå. Jag orkar inte gå några längre sträckor. Dels tror jag att det beror på att jag har tumörer som sitter på bäckenet samt i lungorna men även att min kraft och kondition är undermålig. Jag är inte bara liten och tunn jag är ruskigt otränad också.
Vi promenerade till stan, gick och tittade i skyltfönstren och hamnade i en av stans kaffe- och tebod. Jag ville titta på chokladpralinerna och se om jag kunde få lite inspiration. Den första butiken vi hamnade i hade trappsteg så jag klev ur rullstolen och gick in i butiken. Carina som kom efter tog med sig rullstolen in och ställde den lite åt sidan. Även om det var jag som frågade om pralinerna så var det Carina expediten tittade på. Jag tänkte att jag inbillade mig säkert och viftade bort tanken om att jag tyckte att hon betett sig märkligt. Jag har aldrig varit med om att bli "ignorerad" när man ställer frågor och att inte få ögonkontakt när man pratar med en säljare. Jag skriver ignorera inom citattecken för det var inte så att hon inte pratade med mig, det var mest att blicken gick till Carina och hon fick svaren på mina frågor även om jag stod bredvid.
Vårt nästa besök blev en annan butik som också har chokladpraliner. Här kunde vi lätt rulla in rullstolen så jag satt kvar och tittade genom glasrutan på de fina skapelserna dom gjort själva.
Här fick jag en snabb blick sedan vände sig expediten till Carina och frågade om vi skulle fika.
Snacka om att bli totalt överkörd. Bara för att jag sitter i en rullstol är jag varken mållös eller på något sätt så pass illa däran att jag inte kan svara för mig själv.
Det är hemskt när man råkar ut för folks fördomar eller vad det nu kan vara.
En annan tanke är att Norrköping är nog en av de sämre handikapps-anpassade städer som finns. Man upptäcker det först när man som i min situation hamnar i det. Innan hade jag inte en tanke på hur många trottoarkanter det finns. Hur guppiga och knaggliga trottoarerna är. Hur smalt det är att ta sig fram i vissa butiker och var finns dörröppnarna när man behöver dom?

Här kommer länken till det sista inlägget om hur allt började, klicka på länken så kommer du direkt till klippet.
Hur allt började del 5

Vill du höra mig berätta om kirurgen som, i mina ögon, var helt knasig så klicka på länken här nedan.
Dålig erfarenhet av läkare

Har ni önskemål om vad ni vill höra mig berätta om så kom gärna med förslag. Skriv antingen på kanalen på Youtube eller också här på bloggen.

Hoppas ni får en skön vecka och jag önskar verkligen att vädret håller i sig ett tag till.....
Stor kram till er alla <3

Att få känna puls på Augustifesten

Igår fyndade jag italiensk pasta, det samiska brödet Gahkko och riktigt fin Parmigiano-Reggiano. Inte för att jag kan äta så mycket men jag gillar att bjuda på god mat :) och sonen kommer bli en riktig gourmet med tanke på allt smarrigt jag lagar.
Det är Augustifest i Norrköping och med så fint väder så är det fullt med folk ute på gator och torg.
För mig är det oftast inte aktuellt att kliva ut efter 17.00, det blir så omständigt med ryggsäcken. Eftersom jag nu har rullstolen så är det egentligen inga problem :) Ryggäcken hänger enkelt med. Jag ställer den vid fötterna och tar handväskan i knät...precis som en liten pensionär :)
Jag blev hämtad av Lena vid 18 tiden och så mötte vi upp Tove, Janne och Jeanette nere på stan. Vi gick längs med Gamla Rådstugegatan ner och upp och jag njöt av varje sekund. Visserligen så såg jag inte så mycket, mest rumpor och ryggar men bara att få komma ut, känna pulsen och få känna att jag kan och får vara med trots att det blir lite omständigt med rullstolen, det är så otroligt mycket värt.

Idag har jag haft Sussie och Camilla här på besök. Vi har haft en supertrevlig dag och när Camilla var tvungen att gå följde Sussie och jag med och tog en promenad genom Ljuraområdet. Det är verkligen ett riktigt mysigt område och det är otroligt fint vid de nybyggda lägenheterna. Utvecklingen av området är bara till det bättre och det skulle vara spännande att kunna följa.
Målet för mig är att klara sonens födelsedag. Han fyller femton den 12 oktober och jag hoppas verkligen att vi kan fira honom som vi gjort de senaste åren. Hela familjen, både Fredriks (Leos pappa) familj och min familj träffas hemma hos mig och vi äter och fikar tillsammans. Det är så härligt och för Leos skull är det en värdefull dag att ha i sitt barndomsminne.

Nu är del 3 ute på Youtube och om du skriver
www.youtube.com/+Nina Törnström
kommer du till min kanal.
Eller klicka på den här länken

Nu är det lite olag i magen och jag mår sisådär. Det blir baksidan när man har haft lite skoj. Det blir alltid en konsekvens i form av smärta eller trötthet eller båda och. Fast det är värt det! Nu ska jag gå och lägga mig och vila, invänta LAH som kommer vid 23-tiden.

Ha en skön lördag och var rädda om er <3