Nedläggning av stomin - äntligen

Operationsdagen

Blev skjutsad av Thomas till sjukhuset vid 08.00 i morse. Där fick jag mitt rum och började packa upp mina grejer. Jag har fått ett eget rum med egen toalett, det känns bra på alla sätt.
Jag var inget nervös eller orolig. Det är liksom inte första gången jag opererar mig, även om det är sorgligt att säga det så har jag vanan inne.
Jag fick Alvedon i förebyggande syfte och strax innan lunch fick jag stesolid för att behålla lugnet. Mamma kom vid elva och vi hann att prata några ord med varandra innan jag blev bortrullad till operation.
Där satte dom nål på mig i armen och så fick jag fick lägga mig på operationsbritsen. Varm filt och en liten mössa över håret, redo!
Det tog inte lång tid innan jag blev nersövd, hann tänka "när jag vaknar är det första dagen på en ny fas i livet....."
Det tog lite tid på uppvaket innan jag orkade hålla ögonen öppna, men när jag kunde fokusera började jag med att sätta mig upp för att sedan ställa mig upp. Efter cirka två timmar ville jag tillbaka till avdelningen, jag var superhungrig!
Mamma var kvar och vi gick tillsammans ut för att ta lite att dricka. Jag klämde ett glas buljong och mamma en mugg kaffe. När vi satt där i dagrummet kom det fram en sköterska och frågade om jag ville ha lite soppa, ååååååå vad smarrigt det var! Broccoli och fisksoppa, knappast smakat bättre 😊
När mamma åkte kom Thomas. Så himla mysigt att få pussas och kramas lite utan påsen på magen ❤

På förmiddagen kom en av läkarna in som skulle assistera och frågade om jag hade några tankar och funderingar. Jag undrade såklart hur dom kommer sy ihop hålet efter stomin...
Då finns det två olika tekniker, det ena är att man sätter aggraffer som ett rakt ärr, det beror på hur såret faller, det andra är att man "tråcklar" sedan drar man ihop såret som man drar ihop en gympapåse. Då blir oftast ärren väldigt små och fina.
När jag känner på magen uppfattar jag inte några aggraffer så nu är påsen stängd som påsar stängs for ever 😀😊

Kan inte säga annat än att det är lite trevligt att vara tillbaka på kirurgen igen. Många välbekanta ansikten och alla är så rara.

Nu är det snart dags att sova och i morgon är en annan dag
Stor kram till er alla där ute!