Det är tur man är envis!

Lördag och jag har precis klämt en smörgås och en mugg te.
Vaknade vid fem i morse, hade ruskigt svårt att sova i natt, och mådde illa som tusan. Funderade på om det var för att jag var hungrig eller om det var något annat. Vid sex bad jag om ett glas nyponsoppa för att stilla illamåendet. Det blev inte ett skit bättre, tvärt om. Det tog några timmar sedan kräktes jag.

Gårdagen var rätt soft. Försökte ställa mig upp på förmiddagen tillsammans med en sjukgymnast men jag hade så mycket bedövning att jag inte kunde bära mig själv, höger ben hade jag ingen känsel från knäna och uppåt. Det gjorde att ryggmärgsbedövningen trappades ned och togs bort helt på eftermiddagen. När den bedövningen gått ur kroppen var det inga konstigheter att ställa sig upp, kunde till och med gå lite, haltandes och med fortfarande ömma vader. Nu har jag till och med fått in tekniken att ta mig i och ur sängen själv. Jag får inte böja mer än 30 grader i höftleden....fatta hur krångligt allt blir. Idag har jag kateter men när den ska tas bort, hur i hela friden ska jag kunna sätta mig på toan? Tre veckor ska det vara så här och köra bil är inte att tänka på....

Jag hade ett hastigt samtal med min läkare också. Anledningen till att operationen tog sådan tid var för att dom var riktigt noggranna. Jag har tydligen haft en av världens bästa läkare på fistlar som opererat mig, jag har med andra ord varit i riktigt goda händer. Nu måste bara min del av lårmuskeln göra sitt jobb med blodcirkulationen för att det ska läka korrekt och bli bra. Om allt flyter på som det ska borde jag vara utan stomi om 6-8 veckor :D

Mamma och Johnny var här under dagen några timmar och Thomas kom på kvällen. Det var alldeles lagom med besök.
Skulle vandra bort och hämta lite fika tillsammans med Thomas, kände mig stark och tänkte inte på att jag inte rört på mig något efter operationen. Blev nog lite väl kaxig för när vi skulle gå tillbaka mådde jag pyton, visste inte om jag skulle svimma, kräkas eller klara mig tillbaka. Det gick bra men jag blev helt tagen av promenaden....

Vägrar ha sjukhuskläder på mig! Krånglar på mig linne och långkjol som jag har tagit med mig, känner mig inte lika sjuk då. Håret ser förskräckligt ut och målet idag är att duscha. Problemet är att jag inte kan ta av mig och sätta på mig alla kläder själv, kan ju fasen inte sitta. Vet du hur svårt det är att sätta på sig ett par trosor ståendes tillsammans med dränageslang och kateter? Det vet jag!
Jag kämpade tappert i 10 minuter sedan kapitulerade jag och ringde på hjälp.

Jag är glad över att jag är så envis, det är min framgångsfaktor. Bryter ihop och gråter en skvätt sedan blir det lite jävlaranamma i mig så tar jag nya tag!

Ha en skön lördag!
Kram