Äntligen hemma!

Äntligen hemma!
Det gick otroligt kvickt att komma igen den här gången. Jag har följt min målbild med lite diff på en dag men det är ok tycker jag själv.

Träffade hela läkarteamet som opererade mig igår och först ut var plastikkirurgen.
Vet inte om jag ska ta de som en komplimang när han säger att min kropp var perfekt att operera i 😳. Muskeln var perfekt och det var lite fettvävnad att ta sig igenom vilket gjorde den delen av operationen smidig. Jag ska vara noga med att inte böja mer än 30 grader i höftled och lägga om och skydda ärret låååång tid för att få bästa förutsättningar. Han tycker att det var synd att dom inte hade någon kamera på plats för att ta bilder på hur det ska se ut och ska gå.

Mina andra två kirurger är lite olika personligheter.
Specialisten är en otroligt professionell man som väger sina ord väl och som inger stort förtroende. Han är lugn och saklig. Lämnar bara ut det jag frågar om och ger inga garantier för att det här kommer att gå vägen men kan ändå medge att operationen gått bra.
Den andra läkaren, överläkaren, är entusiasmerande. Mjuk och mänsklig på ett humant sätt. Han sticker inte under stol med hur stolt han är över operationen och berättar flera gånger hur fantastiskt bra operationen gick och att jag har de bästa förutsättningarna. Han lovordar också sin kollega vilket även plastikkirurgen gör och båda menar på att jag har fått den bäste av de bästa!

Det jag fick klart var att det finns ingen tumör kvar i det gamla området. Det är ärrig och hård vävnad men det är därför man dragit upp gracilis-muskeln i mellangården, den ska tillföra frisk vävnad och bistå med ökad blodcirkulation. Man har också täppt igen fisteln såklart.

Den här formen av operationer har man gjort 29 gånger (inklusive mig) på 10 år. Det är ingen vanlig operation men den börjar bli ett alternativ man hellre väljer för att få bästa resultat.
Min muskel som opererats in kommer att fylla sin funktion i sex månader ungefär, sedan kommer den att förtvinas. Så fungerar muskler som inte blir belastade.
Jag var tvungen att fråga om hur många av dessa operationer som lyckats.... Specialisten svarar lite undvikande och menar att han har mer koll på de som misslyckats.... Det är dom som varit äldre och inte haft den fysiken och konditionen som jag själv besitter. Det är först när man lägger tillbaka tarmen som man kan direkt se om det är lyckat eller inte och om det håller hela livet kan man heller inte svara på. Det där med stomi kan bli en permanent sak att ta ställning till.

Den här veckan borde jag få svar på lungröntgen. Jag tog upp problematiken med specialisten och frågade hur de kan påverka läkningen om det skulle bli aktuellt med cellgiftsbehandling igen... Inget bra svar att ge, man får väga fördelarna med nackdelarna om det skulle bli aktuellt. Jag känner att det är nära till tårarna om det skulle vara något. Orken tryter.

Jag har mobiliserat hemmet och möblerna så det ska funka för mig. Så himla glad över att jag har ett fint hem där jag trivs och känner mig trygg.
Har löst problematiken med strumporna och även toalettbesöken, det finns inga hinder som inte ska övervinnas när det gäller det praktiska. Sjukdomar är en annan sak.

Idag är det jobb som gäller!
Ha en skön tisdag!