Mycket irritation och frustration finns det här...

Vet inte om jag gått upp i vikt för medicinerna eller om jag ätit mig till det.
Handen på hjärtat tror jag att det är en kombination.

Jag går omkring och är irriterad på det mesta. Dunkar i köksskåpen och stampar i golven, sparkar till sånt som står i vägen och svär för minsta lilla.

Försöker bena ut vad det kommer av och även här tror jag att vi pratar olika kombinationer.
Har varit ledsen och gråtit floder för att jag befinner mig där jag befinner mig men nu finns det inte så många tårar kvar, nu finns det en annan slags energi och det ger sig i uttryck av ilska, irritation och frustration.
Tålamodet är lika långt som en tumnagel.

Jag blir frustrerad för att jag inte kan träna som jag vill, jag orkar inte och så är det ju...

Tycker också att det är jobbigt att kroppen förändras, det är inte heller något jag kan göra så mycket åt mer än att äta sunt och skita i sötsaker. Men även om hjärnan fattar så kan jag inte hindra känslorna att få ha sitt utlopp - i form av ilska och irritation.

Ok, håret släpper sakta men säkert men det är ju inte så att det släpper allting på en gång, nä då finns det kala fläckar lite varstans på huvudet. Fy helvete - fläcktyfus på skallen! Inte nog med att kroppen gör som den vill och jag har föga kontroll så funkar peruken ungefär på samma sätt. Vi är inte alltid kompatibla med varandra och jag vet inte hur många gånger jag slängt den i väggen bara för att det känns skönt att få avreagera mig.

Det är saker på jobbet som tar upp mycket av mina tankar, det är organisatoriska förändringar på gång och budgeten har nog sett bättre ut än vad den gör nu. Även det gör mig frustrerad och irriterad.
Jag kan inte dusch ordentligt eftersom jag inte får blöta ner PICC-linen, en liten grej i det stora hela som gör enkla saker meckiga.

Stomin lever sitt egna liv och vi får inte till något bra samarbete just nu. Den gör ont som fan, rent ut sagt, och då blir jag irriterad på det också. Jag har så många olika plattor hemma att pröva och i dagsläget är det verkligen ingen som passar. Stort hål, litet hål - jävla skithål!

Jag orkar inte vara positiv och tänka på vilket fint väder vi har, solen skiner och det är varmt ute. Att jag faktiskt är så pass pigg att jag orkar allt det som jag faktiskt gör. Att jag är så pass viljestark  att jag orkar svänga benen över sängkanten och kliva upp varje morgon och leva mitt liv.

Skulle vilja lägga mig ner och sova och vakna 2013, nytt år nya möjligheter!