Så mycket tårar för ingenting

Fy tusan vilken förmiddag!
Jag undvek avsiktligen att sminka underfransarna för jag grät mig igenom morgonen hemma. Tänkte att det funkar bara med mascara på överfransarna för tårar rinner inte uppåt. Skärpte till mig på jobbet och lyckades ha två lönesamtal utan en tår i ögat.
På väg mot Linköping fanns det fler än 10 tillfällen som jag kände att jag skiter i det här, jag vänder och åker hem. Grinade nästan hela vägen........
När mamma och jag kom fram var vi en timme tidigare än vad dom hade beräknat men då var vi ju i alla fall i tid.
I väntrummet kom det två kvinnor som började prata med varandra. Den ena kvinnan hade en (väldigt)kort frisyr och den andra kvinnan var helt utan hår på hjässan. Den sistnämnda hade en scarves runt huvudet från början som hon senare tog av sig samtidigt som dom småpratade om vädret och gav varandra tips om hur man kan knyta scarvsar runt huvudet. Tydligen kan man fläta ihop dom så det går ner och ger en känsla av hår.....(där och då kan jag säga att min fantasi brast...var inte alls mottaglig)

När jag väl kom in till doktorn så gick vi igenom min journal och tittade på operationsberättelsen. Jag fick också berätta min hisoria och min uppfattning om hur jag hade upplevt tiden innan, under och efter operationen. Svårt att inte komma in på det psykiskt tuffa som jag upplevde med min första läkare och vid det tillfället var det svårt att hålla tillbaka tårarna.

Nu är det planering på hög nivå...
I morgon ska jag eventuellt till frissan och prova ut en peruk. Att jag tappar håret är konkret fakta. Det finns knappt några undantag med den behandling som jag kommer att få. Ungefär två veckor efter den första behandlingen kommer håret att avlägsna sig.....

Onsdag ska jag tillbaka till Linköping och sätta fast en PICC line. Det är en slang man sätter in i överarmen för att jag ska slippa bli stucken. Det innebär att jag inte kan bada och i dagsläget sörjer jag inte det så mycket eftersom det inte känns aktuellt med stomin i alla fall.
Finns det någon ledig själ som kan skjutsa mig till Linköping så hör gärna av er!

Torsdag ska jag till vårdcentralen och  checka av PICC linen, lägga om och fräscha upp.

Onsdag nästa vecka börjar behandlingen.
Innan dess ska jag hinna göra en ny datormotografiröntgen för att se statusen.
Mina prover jag var och tog i fredags visade på helt normala värden, det ända som avvek ytterst lite var mina levervärden. Dom har ju varit lite på gränsen hela tiden så det är säkert ingen fara.
Blodprovet CA125 som är ett tumörmarkeringsprov visade på fullt normalt värde. Ingen cancer kvar som det ser ut just nu...eller? Jag tolkar det som så :o)
Varje behandlingstillfälle tar ca 5 timmar så var tredje vecka får det bli utflykt med matsäck.

Jag får inte köra bil från behandlingen så det kommer bli sjuktaxi fram och tillbaka.

Återigen var det med glädje i kroppen som jag lämnade sjukan.
Även om det är en tuff resa framför mig så kommer det gå bra!