Att bara få vara Nina...

Vilken otroligt skön dag det har varit idag, solen har tittat fram och det har äntligen kommit lite värme.
Var hemma hos Linda och Andreas igår på lite grillning. Provade att dricka lite vin...eller provad 3 glas och tänkte har jag druckigt tre kan jag lika gärna pröva ett fjärde. Det värsta är att tunntarmen inte tar upp någon vätska...och om jag säger att det plaskar får ni helt enkelt föreställa er själva hur det blev. Jag åkte hem rätt skapligt för att undvika möjlig läckage...
Oavsett var det skönt att vistas bland människor som inte hade en aning om min sjukdom. Som Linda sa "du fick vara Nina" och det kände jag verkligen.

För första gången drömde jag om min sjukdom.
Jag drömde hur cellgifterna tog livet av min kropp bit för bit och att jag inte blev varken friskare eller bättre. Jag var ledsen och grät massor i drömmen. Allt var väldigt diffust och det kan nog ha en viss orsak till att jag var alkoholpåverkad.
Vaknade vid tre tiden och hade svårt att somna om och det resulterade i en massa tankar som inte var varken realistiska eller sunda. Hjärnan spelar mig några spratt och jag är så dum att jag går på dom....det var nog de sista glasen vin som jag provade för en lång tid framöver. Behöver ha fokus så jag är med i matchen.

Fick sms från Cissi på förmiddagen idag som undrade om jag ville ta en promenad. Jag tyckte det lät som en toppenide med tanke på det otroligt härliga vädret så jag åkte ut till smedby. Det blev lilla rundan på 45 minuter och jag överdriver inte när jag säger att jag svepte en halvliter vatten på stående fot när vi kom tillbaka, mucho törstig!
Åkte hem och fixade lite lunch innan jag mötte upp Christel och Viktoria i Abborreberg. Tog en promenad där också innan vi fikade på hembakta bullar och smarrigt te.
När jag ändå mår bra så är det ju lika bra att passa på att träna på en lagom nivå, fick massor av frisk luft också :D

I morgon ska jag åka till Linköping, till Us och Onkologen.
Vet egentligen ingenting mer än att jag ska vara där 13.15.
Tror att jag får min första behandling i morgon och det skrämmer mig något enormt.
Rakt av är jag skitskraj, rädd för biverkningarna.
Varför ska man behöva bli så sjuk för att bli frisk....
Är också rädd för vad det är för information jag kommer få i morgon, vad får jag för svar på mina frågor och hur ser det ut egentligen.....vad innebär det att ha cancer som kommer från bukhinnan.

Jag skulle egentligen haft coreklassen på Nordic Club i morgon. Men eftersom jag skulle vara på onkologen vid 13 tiden insåg jag att jag inte kommer hinna. Känns inte helt bra att stressa vid en sån här tidpunkt. Viktigt att behålla lugnet och fokus på det som är här och nu...

Tänk gärna på mig i morgon och skicka mig massor med energi.....