PICC-line - låter som en drog som tas på snoppen...

Ångest igår när jag gick och funderade på ingreppet som skulle ske idag.
Jag ringde till och med till onkologen och berättade att jag inte ville att dom skulle sätta en PICC-line.
PICC-line är en slang man lägger i överarmen in i ett lite större kärl så man kan ta emot cytostatikan. Det är ett väldigt enkelt ingrepp, man tittar via ultraljud var kärlet sitter och sedan lokalbedövar man och lägger sedan in slangen.
Sköterskan som jag träffade i måndags hade berättat att jag inte fick bära tunga saker med armen som slangen sitter i, jag fick inte träna och inte gå med stavar. Jag fick heller inte putsa fönstren och det tjöt jag nog mest över (eller inte alls :o)). Jag gick här igår och funderade på hur livet skulle bli med den där slangen och hur ingreppet skulle gå till, jag håsade ju upp mig så pass att när jag väl fick kontakt med onkologen var jag helt bestämd över att jag kommer inte att gå med på att dom sätter fast en sån där grej på mig. Hur svårt kan det vara att få vanlig nål.....
Jag fick prata med en fantastisk människa som berättade i detalj hur det skulle gå till och som lugnade mig med att jag inte skulle jämföra ingreppet med iläggning av CVK (central ven kateter). Jag kunde visst träna och bära skulle jag undvika de närmast dagarna efter behandling. Jag skulle leva precis som vanligt. Ja, det var det som behövdes så då var det inte mycket att diskutera ....

Att dom inte sätter en vanlig nål på mig berodde på att skulle cytostatikan komma i vävnaden så kan det bli svåra efterföljder och det vill dom undvika så gott det går...ok..tänkte jag...

Gasade in till Linköping vid 07.00 i morse.
Det var knappt så jag fick upp ögonen över huvudtaget i morse när jag klev upp vid 06.00. Jag är inte pigg på morgonen längre och det är lite konstigt, jag har alltid varit morgonpigg men det är tydligen ett tillstånd som har förändrats.

Jag kom till US precis i tid, känslan var som att hamna i Stockholm...ruskig morgontrafik med köer..jag hatar köer.
Jag blev omhändertagen direkt och invisad i ett rum där sjuksköterskan som skulle sätta slangen berättade vad hon skulle göra. Jag fick klä av mig och sätta på mig en blå sjukhusrock och lägga mig på en brits. Först tittade man med ultraljud efter möjliga kärl att sätta slangen i och därefter så tvättade dom mig och lade över gröna sterila papper. Samtidigt tog sköterksna och undersköterskan på sig sterila kläder och så började ingreppet.
Det gjorde pyttelite ont av själva bedövningen men sedan kändes det ingenting. Jag fick lite "fladder" i bröstet under tiden och även efteråt men annars inget konstigt.
Slangen sitter på halva överarmen och sträcker sig sedan in mot bröstkorgen. Inte långt men en liten bit åt det hållet.
Efter det fick jag göra en lungröntgen för att säkerställa att PICC-linen låg rätt, inte för kort och inte för långt in i kroppen. När det var påtittat och klart så var det bara att styra Toyotan mot Norrköping och till jobbet.

Fick en tid på Peggis på eftermiddagen istället för igår och åkte ner för att prova ut en peruk.
Man kan välja mellan syntetiskt hår och riktigt hår...
Landstinget hjälper till och betalar 6000 kr och själv får man stå för 750 kr som är en patientavgift. Om man väljer ett dyrare alternativ får man självklart stå för mellanskillnaden också samt produkterna för att hålla peruken fräsch. Det blir lite pengar i slutänden men det kan det vara värt som jag känner nu.

Det fanns ingen blond peruk att prova så jag fick på mig en i ljusbrunt bara för att känna på modellen. Tyckte jag såg rätt skaplig ut i ljusbrunt hår....men nej, jag kommer aldrig att färga håret brunt...eller....
När behandlingen är slut vet man ju aldrig vad som kommer växa ut, rakt, krulligt, lockigt, mörkt eller ljust. Det märks väl vartefter :D
Jag provade en med riktigt hår och en med syntet och då kändes det bäst med den med riktigt hår. Uppfattningen är också att den med riktigt hår blir inte lika varm i sommar.

Jag kände mig helt slut när jag kom hem, det blir så många tankar som kommer över en och när jag väl satt där och provade så blev det definitivt på något sätt. Jag kommer inte ha något hår om några veckor och that´s it! För att ha lite kontroll på situationen kommer jag efter första behandlingen att raka av mig allt hår. Jag har pratat med Emma och hon kommer hem till mig när hon slutat jobba. Då åker mitt tunna men ändå MITT hår av....

Jag hoppas verkligen att den här erfarenheten som jag får och allt det jag går i genom, att det finns någon mening med det.