Irritationsmätaren är på topp!

Är så irriterad att jag håller på att gå upp i atomer, varför? Ja det undrar jag också!
Jag har ju inga kvinnliga hormoner som gör att humöret hamnar i gungning utan det måste bero på något annat.

Visserligen jobbade jag över några timmar för jag kom aldrig i från jobbet, sedan fick jag stressa ner till stan för att köpa en liten present till Leos lillasyster som tittade ut i söndags. Han blev hembjuden till sin pappa för att träffa sin syster idag och då ville han ju ha med sig en present.
Det har inte funnits tid över att fixa något innan.
Sedan var det läge att åka hem och fixa mat.
När Leo kom hem var det middag och sedan tennisträning. Ute!!! Satt och frös som attan.
Hem och fixa kvällsmat och kvällsbestyr.

Märker själv hur jag börjar irritera mig på ljud, saker som inte ligger där dom ska, att sängen inte är bäddad och andra ruskigt triviala saker. Kulmen kommer när jag börjar fräsa åt Leo. Då är det dags att stanna upp och funderar på vad jag håller på med.

Kanske det har med läkarbesöket att göra i morgon.
Under eftermiddgen ringde dom från sjukhuset och berättade att kuratorn var sjuk, tur att mamma kommer och är med.
Jag känner mig varken stressad eller rädd för mötet. Hur illa kan det vara? Jag vet ju att jag har cancer och att jag ska få cellgifter. Om inte annat blev jag varse när jag kom hem och såg brevet från sjukhuset med mitt läkarintyg i. På övriga upplysningar har läkaren förtydligat "Cancersjukdom, behov av cellgiftsbehandling, Ny bedömning får göra senare." Det kan liksom inte bli tydligare än så!
Jag har återigen skrivit en lista på saker jag undrar över som jag ska ta upp på besöket. Finns det inte uppskrivet finns det inte....

Stress och nervositet är nog grunden till kvällens irritation och frustration.
Lugn och fin!