Idag trillade poletten ner, jag har cancer!

Tror du inte "Flitiga Lisa" började läcka innan vi skulle till doktorn. Jag har döpt stomin till det för hon är så flitig med avföringen och allt annat som hör därtill. Snabbt in på toaletten på sjukhuset och byta påse. Tur man är så väl förberedd med grejer som man alltid går omkring och bär på.
Jag har varit på läkarbesök idag för att få lite mer information om provsvaren. Jag bad mamma följa med in så det är fler öron som hör den informationen som lämnas. Samtidigt som jag var på besök hos läkaren ringde en sjuksköterska från onkologen i Linköping. Jag meddelade att jag inte kunde ta samtalet och bad henne ringa om en timma.

Det började med att jag fick göra en rektoskopi för att se hur tjocktarmen och ändtarmen hade läkt ihop. Min förhoppning och önskan var att det skulle vara helt läkt så  tunntarmen kunde stoppas tillbaka innan jag börjar min efterbehandling. Så var nu inte fallet. Det är inte riktigt ihopläkt och det har också blivit en förträngning runt de område där det är ihopsytt. Vad innebär det kan man fråga sig....ja, egentligen inte mer än att man behöver töja ut området och det är kan vara smärtfyllt så det var inte läge att göra det vid just det här tillfället. Stomin kommer därför att vara kvar ett tag till så man vet med säkerhet att det är ordentligt läkt runt och omkring i skarven.

Sedan satte vi oss och pratade om provsvaren och lite andra frågor som jag hade förberett.

Vart kommer cancern ifrån? Just då kunde inte läkaren svara på vart cancern kom ifrån, efter konferensen i måndags diskuterades det om den kom från bukhinnan istället än det som diskuterats innan, äggstockarna och/eller tarmen, men det klargjordes inte riktigt. Med andra ord blev jag inte klokare än vad jag var innan...

Hur ser det ut med bålträning? Jag är helt läkt i såret vid magen och jag får träna hur mycket jag vill och hur hårt jag vill så länge jag orkar....

Jag har en armbåge som jag inte har någon känsel i skinnet och fingrarna på vänster hand är lite klumpiga, det tog jag också upp och en remiss till en handkirurg kommer skickas. Jag har svårt att greppa saker med vänster och jag tappar lätt grejer som jag håller i eller ska hämta.

Jag har en slang som ligger intill urinröret, den ska plockas bort så snart som möjligt så en remiss till urologen ska också till...det är inte svårt att samla ihop till ett frikort....

När besöket var klart ringde sköterskan från onkologen i Linköping....
Då hade provsvaren blivit undersökta av en specialistläkare och diagnosen är cancer i bukhinnan. Nu vill man raska på med en efterbehandling så redan på måndag ska jag till Linköping för min första behandling. Dom hade bokat en tid till mig kl.13.00 men jag sköt fram det en kvart så jag kan ha coreklassen på gymmet. Det kändes viktigt för mig.

Behandlingen kommer bestå av 6 endagsbehandlingar var tredje vecka i minst 18 veckor. Första veckan får jag räkna med att må kass, andra veckan är jag infektionskänslig (bör undvika att jobba på förskolan) och tredje veckan mår jag rätt bra. Jag kommer få mediciner för illamående och smärta i kroppen och musklerna samt att jag kommer tappa allt mitt hår och bli kroniskt trött. Det här är i stora drag det som kommer ske men jag får helt enkelt föreställa mig ett helvete och mer därtill.

Det blev mycket information på bara en timme och där och då trillade poletten ner och jag har nu fattat hur sjuk jag faktiskt är.
Mamma och jag satt och grät ihop när vi kom hem.
Jag för att jag bara orkade ingenting annat, man kan väl säga att någon drog ner rullgardinen så det blev nattsvart och hon för att hon känner att hon bor för långt ifrån och att hon är orolig såklart.

Idag sa jag faktiskt rakt ut till mamma att "om jag dör..."
För det var precis så det kändes. Det finns ju inga garantier att det här kommer att gå bra utan det är ju bara att hålla tummarna och hoppas behandlingen tar allt den kan.

Inget hår, inga pengar och var tredje vecka är man låst till Linköping för behandling - skapligt fräsch tjej man blir till sommaren och vad mycket roligt man inte kommer kunna göra...när man som mest behöver det!

När jag frågade sköterskan om mina resor som jag har planerat i augusti så rekomenderade hon mig att ha avbokningsskydd. Det är inte troligt att du kommer kunna åka eftersom det ligger under din behandlingsperiod men man kan aldrig veta.

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen 2013 måste bara bli ett bättre år