tisdag 1 maj 2012

Första fyllan i "Parken" med Lillan

Debutanternas afton....ja så kanske det blev för några idag med tanke på det fina vädret.
Hoppas bara att det blev på ett positivt sätt och att det var hanterbart.

Om jag tittar tillbaka på min debut vad gäller alkoholen så var det tillsammans med Lillan och Madde. Lillan hade på något sätt lyckats fixa både det ena och det andra och vi stod i skogsdungen vid Agneshögs och drack ren sprit och whiskey. Det var inte gott kan jag lova men så spännande, jag blev en erfarenhet rikare och jag kommer ihåg att jag kände mig helt ok. Hade kontroll på både känslor och uppförande.
Tror jag var fjorton eller femton år, det var vår/sommar fast inte valborg...eller var det det?
Kommer inte ihåg....
Vi var i folketspark på väster i Motala och dom hade precis byggt färdigt själva utedansbanan. Mycket folk och om jag inte är helt fel ute så plankade vi in, annars hade dom nog inte släppt in oss.... Såklart var vi inte ensamma om att vara onyktra/fulla och de flesta gick igång på hembränt. Det var inget svårt att fixa, man visste precis vem man skulle köpa av och hur mycket det kostade. Just första gången hade vi inte hemkört utan provade riktig varor, annars fick man ju höra att det hemkörda var bättre, det kräktes man inte av...och det ville man ju inte göra!!!!

Idag var det debut på jobbet.
Möte med min kollega på morgonkvisten och innan dess skjutsade jag Leo till tennisen. Man kan väl säga att måndagen fick en rivstart.
Leo blev inbjuden till att köra vänskapsmatcher med Gävle som var här nere och tränade.
Första gången utomhus och det hade gått lysande så det var en nöjd kille jag hämtade vid tolv.

Innan dess och efter mötet med kollegan träffade jag kuratorn på sjukhuset.
Ett samtal där jag inte riktigt kunde fatta att det var mig vi pratade om, hon ställde frågor som; Har du som cancerpatient tänkt på döden? och Har du funderat över att du har cancer?
Nu har ju inte PAD svaren kommit, svarade jag, så vi vet ju ingenting och i dagsläget kan jag inte identifiera mig som cacerpatient.
Enda gången som jag på allvar förstått min dödlighet var måndagen den 2/4, fast just då tänkte jag inte så mycket, det kom några dagar senare när påsken kom.

Efter kuratorsbesöket åkte jag och hämtade Leo och skjutsade hem honom och en kompis. Lagade lite lunch till mig och grabbarna innan jag satte mig på järnhästen och med flygande fart tog mig ner till en av mina förskolor. Fick ett förmanande sms där personen i fråga tyckte att med den farten på cykeln vore det lägligt med en cykelhjälm..kommenerar inte detta!!!!
Sedan på eftermiddagen cyklade jag hem och tog med mig Leo för att handla, väldigt lugnt i Hageby, och sedan förberedde jag mat och grill.
Kvällen har varit mysig tillsmmans med Tina och Leo.

När jag läser det jag skriver ser det ut som jag lätt fallit in i gamla vanor.
Jag kan fan inte stava till lugnt ens en gång.
Just nu mår jag inte dåligt, men jag känner att adrenalinet pumpar när jag blir stressad och det blir jag lätt när jag inte har någon kontroll..... Saker går inte lika fort längre och jag har inte samma tempo vilket gör att det tar några minuter längre tid än vad jag är van vid...

Tänka om och tänka nytt är viktigt för att inte tala om tänka om och göra rätt...
Det får avsluta kvällen funderingar och tankar..


2 kommentarer:

  1. Kul att det gick bra för Leo i tennisen!
    Mvh
    Jens

    SvaraRadera
  2. Låt det gärna ta några minuter längre. Det är bara bra även om man är helt frisk.

    SvaraRadera