Jag har inte råd att vara hemma och läka, det får bli att börja jobba nästa vecka - så ser vårt samhälle ut!

Sitter och klurar på hur min ekonomiska situation ska ordna sig.
Jag får fasen inte ihop det och det känns inte aktuellt att stå med mössan i handen och be om ekonomiskt bistånd...då lever jag hellre på vatten och bröd och går ner några kilo till. Jag fick mina nya kontrolluppgifter från försäkringskassan och det är ju inte 80% av min årsinkomst som trillar in på kontot utan bara en bråkdel av det. Att jag sedan får betala mer skatt när jag är sjukskriven än när jag jobbar är en ekvation som inte alls går ihop med mina värderingar.
Ska det inte vara tvärtom?
Jag har ett jobbskatteavdrag på 1800 kr i månaden, det skulle jag gladeligen betala om jag visste att jag bäddade för en bättre möjlighet för skola, vård och omsorg. Det är ju tusan inte konstigt att det inte finns pengar i systemet. Jag tycker det känns obekvämt att man gör det bättre för dom som redan har det bra, hur tänker man på dom som har det tufft. Utifrå mitt pespektiv blir det ju främst min familj. Min mormor har pension och min mamma är sjukpensionär. Det är inga kaxiga summor dom har att förhålla sig till per månad samt att dom får betala mer skatt än vad jag behöver som arbetar rent procentuellt. Vet inte hur ni tänker men jag anser nog att man sparkar på dem som redan ligger ner och på dom som hjälpt till att skapa den välfärd vi har idag.

Hur ska vi se på kollektivet när de flesta är individualister?

Eftersom jag känner att jag inte har något annat val än att börja jobba ska jag försöka börja nästa vecka.
Jag klarade ju trots allt rektorsutbildningen något så när och börjar jag halvtid kan ju det vara en bra start. Heltid kanske funkar veckan efter det, vem vet. Jag känner bara att jag inte har råd att vara sjuk och läkningen får göras under rådande former på jobbet.

Nu kan man ju fundera på hur min livssituation ser ut...
Ja, är man ensamstående får man stå för alla kostnader själv.
Tänker inte redovisa min ekonomi för allmän beskådan men just nu kan jag bara säga att det är tufft och jag är glad för att frysen är full.