Låååååång Fredag!

God morgon!
Man blir ingen sjusovare på sjukhus kan jag lova.
I natt har jag fått sova i fred. Vaknade nu vid kvart över fem för att gå upp och gå på toan utan att behöva kissa i en potta. Det mesta börjar sakta men säkert i form av övervakning av mitt hälsotillstånd tas bort. Man tar inte blodtrycket, kollar pulsen och räknar andetag längre. Visserligen håller man lite koll på febern men där ligger jag på normalt så det är också lugnt.

Fick dagpermis igår också. Hade lite för stora ambitioner så när jag kom tillbaka var jag helt slut men otroligt nöjd. Hade fixat gardintyg till köket, handlat påskägg till Leo och även hunnit träffa honom. Pussat och myst med sonen är bra för tillfrisknandet. Han berättade att han hade berättat i skolan om mig. Att jag ligger på sjukhus och att jag har en stomipåse på magen.
Jag tycker det är skönt att han börjat prata, då har han börjat bearbeta och söker förståelse. Han har även börjat ställa frågor till mig och det får gå i hans takt nu med vad han vill veta och vad han frågar efter.

Mamma och jag håller också på och bearbetar vad jag egentligen varit med om under dom här två veckorna. Idag fick jag mina journaler utskrivna och min goda vän som är läkare kommer och hälsar på mig idag. Då kan jag få hjälp att tyda anteckningarna och skriva ner lite frågor tills jag ska ha mitt läkarsamtal.
Efter ronden igår så fick jag klart för mig att jag har en mängd blod som ligger i operationsområdet som vill och ska ut. Det kommer att ta lite tid men det är inget jag behöver oroa mig för och som det känns nu är det inte ens tillstymmelse av mängder som på samma sätt kom i måndags.

När jag köpte påskägg var vi en snabbs förbi Hagebycentrum, sprang lite snabbt förbi Pilla. Det var så mysigt att få kramas och säga hej. Hon tyckte jag hade gått ner lite, benen såg lite klena ut och det har hon alldeles rätt i. Muskelmassan har nog minskat med en tredjedel, känns som det bara är skinn och ben. Så är dom kruttorra också eftersom jag haft lite svårt att böja mig ner och smörja in dom. Tur man bor några trappor upp så man får en naturlig träning till att börja med. Annars är jag sugen på promenader, komma ut i skogen, titta på björkarnas musöron och lukta in skön doft i näsan. Tur man inte bor så långt bort från Vrinneviskogen.

I morgon, påskafton, får jag åka hem till Motala och sova över natt. Det ska bli skönt! Måndagen får jag dagpermis och på tisdag skrivs jag troligtvis ut. Hur bra kan det bli? Då har jag varit här i nästan tre veckor.
Igår kom min kära kollega Bassam och lämnade världens största påskägg från mina kollegor. En ljudbok och en ängel. Nu kommer jag inte ihåg vad boken hette men den är säker bra och ängeln var liknande jag fick av Anna innan jag blev inskriven för operation. Det är ett speciellt träslag och så står det under vad dom symboliserar.
Den jag fick av Anna symboliserade hopp och det var otroligt bra val med tanke på ovissheten vi satt med, utav mina kollegor fick jag love. Är det något man känt under den här tiden är hur många som faktiskt brytt sig och som läst och följt mig. Båda änglarna är fantastiskt vackra och dom ska få en central plats i hemmet när jag fått komma hem och fixa lite.

Det var så kul att träffa Bassam och prata lite. Klart att det blir lite jobbsnack men inget jag stressar upp mig för, mer lugnar och känner att jag inte behöver oroa mig eller bry mig. Det fungerar alldeles utmärkt utan att jag är där. Skön känsla!

Nu ska jag Mora till mig lite och se vad den här dagen kan ge för upplevelser. Ha det gott! Kram