Fy FAN för Cancer

 Wow, jag fick uppleva ytterligare en jul och ett nyår. Det var mer än vad jag hade vågat hoppats på för ett år sedan. Då var jag i färd med att ge bort möbler och andra grejer i lägenheten som jag trodde att jag inte skulle få någon användning av. Vilken tur att det inte blev så, då hade jag ju fått sitta på golvet i min lägenhet och blogga om hur situationen är :D.

Dessvärre har jag haft det otroligt tufft med hälsan ett tag nu. Jag har haft kraftiga smärtor i magen tillföljd av kräkningar och illamående. Jag har knappt varit utanför dörren sedan dagen innan julafton utan gått från sängen till soffan och tvärtom.. Jag har en molande värk i kroppen som gör att det tar tid att gå från punkt A till punkt B. Jag har inte orkat någonting.
Nyårsafton skulle jag tillbringat med en a mina finaste vänner men jag kunde inte. Startar förmiddagen med att kräkas och sedan var jag helt färdig. Det blir ju inte bara en trötthet i kroppen mitt psyke sviktar också så jag ringde till mamma och bara grinade.

Idag orkade jag ta mig in i duschen och fräscha till mig ordentligt, jag tog mig till Mirum galleria och köpte mat till Sture och vidare till Shells biltvätt där bilen fick sig en omgång den också. Jag kommer inte ihåg när den blev tvättad sist, kanske någon gång i augusti ....och när jag ändå var på den sidan så tog jag en sväng in på ÖB och köpte toapapper. En lagom utflykt till mig..eller inte. Hann knappt komma hem förens det började mola lite försiktigt i magen. Det var bara att ringa LAH så dom fick komma hit och smärtlindra.
Så här ser mina dagar ut. Oftast helt ok på förmiddagen och på eftermiddagarna/tidig kväll så kommer smärtorna. Visst skulle jag kunna ligga i soffan eller sängen hela dagarna...då kanske jag skulle vara smärtfri men det är inte jag. Så länge jag kan röra mig och aktivera mig så behöver jag göra det. Det känns viktigt att få känna sig normal ibland....

Sture är en riktigt cool kisse. Han fyller fem månader på söndag och börjar bli en riktigt stor och präktig hankatt. Han är också den snällaste katten jag haft.
Luciadagen hade jag en familjetillställning där jag bjöd på gröt och skinkmacka. Vi spelade julklappsspelet och hade en riktigt mysig och härlig kväll. Vi var sjutton stycken här hemma varav åtta var barn i åldrarna fyra till fjorton. Barnnen gillade Sture och hängde efter och busade med honom. Inte ett ljud hörde jag från Sture, han hängde med barnen och skuttade efter med svansen i vädret och verkade stormtrivas. En riktig familjekatt!
På julafton hade familjen med sig Wilja, en härlig liten hund som oftast hänger mamma i hälarna. Wilja och Sture har aldrig träffats och även om Sture är uppvuxen med Brownie, en liten hund som fanns hos uppfödaren till Sture, så är det ju inte säkert att han funkar med Wilja.
Vi släppte helt enkelt Wilja lös när dom kom så hon fick hälsa på alla och gå omkring och lukta, Sture studerade henne på avstånd först och när de möttes så hände egentligen ingenting. Dom tittade på varandra och sedan höll dom bara koll på varandra under hela dagen. Wilja morrade och skällde lite kaxigt när Sture kom för nära min mamma men annars gick allt strålande. Han är så lugn och harmonisk den här katten. En trygg liten (eller stor) kisse <3

Jag har sådan ångest över alla runt omkring som har gått bort i cancer. Jag vet inte om det är bara jag som tycker och känner men jag uppfattar att det är ovanligt många runt omkring i min ålder som gått bort. Jag har uppfattat dem som både friskare och piggare än jag men när det sker så har det gått så fort. Varför.... Fy FAN för Cancer...