Livet på en pinne

En dag med mycket samtal.
En del bra och en del mer utmanande.
Urladdning som hette duga på afron, kände att jag behövde släppa loss och vara där och då.
Otroligt skönt efteråt, frigörande, stärkande och samtidigt lugnande.

I fredags hade jag kontakt med vårdcentralen igen.
En läkare ringde upp mig på förmiddagen och jag hade ett bra samtal med honom.
Dom hade fortfarande inte fått något svar från Göteborg så han menade på att diagnosen malingt melanom är den diagnos som gäller tills annat blir sagt/skrivet/analyserat.
Det som troligtvis kommer att hända är att jag kommer bli kallad till kirurgen och där kommer dom att skära bort ytterligare 2-3 cm i omkrets.....det är hur mycket som helst! Jag kommer ju se helt uppkarvad ut på höger skuldra.
Inom två veckor trodde han att jag skulle få svar och då får vi väl se hur det blir.
I vilket fall som helst bad jag honom att skriva en remiss till hud så jag kunde få komma dit och se över mina övriga leverfläckar. Det var han visserligen inte så pigg på men jag gav mig inte!
Läkaren menade på att vårdcentralen är ändå dom som upptäcker dom flesta hudförändringarna, inte så konstigt menade jag, man får ju fasen inte kontakt med någon annan läkare om man inte varit på vårdcentralen först. Det höll han ju visserligen med om.....
Jag hävdade att dom har andra instrumenat på hud som gör att jag hellre blir undersökt där. Jag lyfte också att den läkaren som tog bort leverfläcken hävdat att man inte kunde få malingt melanom igen om man redan haft det en gång....nu kollade ju jag upp det med en annan läkare på sjukhuset och fick även det bekräftat att så var inte fallet. Det kan man visst få!!! Även där en anledning till att komma till hud och bli genomlyst istället för genomtittad på vårdcentralen.

Trött och lite nere fast ändå helt ok!
Fridens liljor!