Sprang för första gången på väldigt länge i måndags när vårruset gick av stapeln här i Norrköping.Jag har alltid kört V.V.V som står för att våga vägra våruset. Jag kan egentligen inte förklara varför jag inte velat springa men antar att det har med att göra att det har känts som ett måste genom grupptrycket. Nu tog jag mig i allafall i kragen och sprang 5 km och fixade det rätt bra. Det tog mig omkring 26 minuter att jogga runt spåret och det är jag nöjd med. Visserligen hade jag träningsvärk i benen och kroppen fram till i torsdags så jag knappt kunde gå normalt....men nu fick jag i alla fall inspiration att fortsätta springa. I går tog Dennis och jag på oss springskorna och gav oss ut i Vrinneviskogen. Han är så pedagogisk min kärlek och förberedde mig väl inför backarna så jag kunde fördela kraften på de rätta ställena :D.
Visst är det skillnad att springa i kuperad terräng jämfört med platt asfalt men vad underbart det var att springa i skogen. Förutom Dennis, som försökte föra ett samtal med mig när jag hade fulls schå med att andas, så lyssnade jag på fåglarna och kände den där vårfriska doften. Mer sug på att springa och även utmana mig själv till att få lite bättre tid...
När vi kom hem hade jag en idiotvärk i vaderna så Dennis fick massera mig. Hjälp vad ont det gjorde!
Fast det släppte vartefter och idag har jag ingen känning alls, inte ens någon träningsvärk. Det måste ju betyda att jag har mer kraft att använda än vad jag tror i området löpning så nu ska det bli löpning på träningsschemat.
Hoppas vädret håller i sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar