Varannan vecka förälder är inget att sträva efter men eftersom jag inte har ensamrätt till mitt barn får man vara glad för det lilla.....
Vi byter onsdagar.
Onsdag är en bra bytesdag, rutinerna följer som vanligt och man får en hel helg tillsammans. Det som kan vara svårt är att följa skolarbetet och för sonen att hålla reda på vilka grejer som är var.
Lojaliteten och diplomatin över att ha två föräldrar som inte bor tillsammans gör att man som föräldrar har ett stort ansvar att försöka samarbeta och tillsammans skapa bra miljö för barnet att vistas i.
Väskan går emellan och det som erbjuds på det ena stället ska också erbjudas på det andra stället för att det ska finnas samma förutsättningar på båda ställena.
Det som är svårt är Leos kompisar att veta vem han är hos. Nu är det visserligen enklare när han blivit lite större och har egen mobiltelefonen som blivit lika självklar i fickan som nycklarna hem till oss båda.
Jag älskar min son och vill att han ska må bra och känna trygghet och möjlighet att utvecklas till den härliga och unika människa som han är.
Det är mitt största ansvar som förälder!
Bara några enkla rader från en längtande varannan vecka förälder......
Nu har vi kommit till något både känsligt som viktigt ämne. Jag vet att ni båda är mycket bra föräldrar till Leo och tänker alltid på hans bästa.
SvaraRaderaJag ska jag lämna mina åsikter om delad vårdnad och barn som bor på två håll.
Kom ihåg att jag har passerat 60 år och kanske har en gammal och förlegad åsikt om detta. Kom också ihåg att det här är ingen kritik mot dig eller Leos pappa.
Jag anser att barn som växer upp och har föräldrar som har separerat är i ännu större behov av en fast punkt under sin uppväxt. Det kan inte vara bra leva i "kappsäck" och bli splittrad från sina kompisar.
- Barnet måste ha en plats som han kan säga "hemma" om. Både för sig själv och för sina kompisar.
De viktigaste åren är ju då barnet präglas och grundlägger sin harmoni och trygghet och var han hör hemma. Det tror jag, utan att veta, är åren från kanske från 2 till 11-12år. Sedan har nog barn lättare att anpassa sig till situationen.
Nu vet jag att det inte har stört Leo på något sätt, utan han är en harmonisk och go´ kille.
Fast utan engagerande föräldrar som ni, så är nog risken stor att man får ett rotlöst och vilset barn. Det kommer nog i så fall att visa sig i samhället snart, för det här är ju en relativt ny företeelse i stort.
Slutsats:
- I möjligaste mån bör föräldrarna låta barnet bo på ett ställe och inte ha ett splittrat boende.
- Om man väljer att barnet ska bo hos båda, så är uppgiften som förälder ännu tuffare för att göra det så smidigt och lugnt det går för sitt barn.
Leo har haft tur och fått underbara föräldrar som ser till hans bästa, så därför har det fungerat bra för honom.
Som sagt detta är mina tankar som amatör på det området, men jag har kanske lite livserfarenhet i bagaget. Så detta är inte mycket att ta fasta på men det känns skönt att få ge uttryck för mina tankar.
Krama Leo från mamma och mig.