Tung dag på jobbet

Sov dåligt i natt och hade en ofantlig spänning i nacken, huvudet och ryggen när jag anlände tidigt i morse till jobbet. Började mekaniskt förbereda dagen och känslorna trängdes undan för att inte tappa fattningen till det kommande mötet. Djupa andetag och anteckningar i punktform så jag inte skulle missa någon viktig information.

Vi har en traumatisk kris på jobbet.
Att leverera information som man vet kommer vara som en chock för sina medarbetare och veta vad det kan/kommer att innebära gör att man själv hamnar i en stress-stiuation.
Efter alla samtal med krisgruppen som sammankallades idag, berörda medarbetare som arbetar på enheten och som har arbetat på enheten samt skrivit brev till vårdnadshavare och även tagit en snabb runda ute på enheterna var jag helt slut på eftermiddagen. Huvudet dunkade och jag kände en otrolig trötthet. Efter uppföljningsmötet kunde jag bara packa ihop mina grejer och sedan släpade jag mig hem.
Nu gäller det att vara lyhörd och uppmärksam på de olika reaktionerna som kommer att komma och att försöka vara närvarande så gott det går.
Människor i kris reagerar så olika och de olika faserna går inte att undgå.
Chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen.....

Chockfasen
Chockfasen är det första som inträffar när man drabbas av en kris, den kan vara en kort stund till flera dygn. Det är inte lätt att se på en människa som är i chock, för den försöker bara stänga ute verkligheten med all kraft som finns. Men i huvudet på den chockade är det totalt kaos. Den krisdrabbade kan reagera med gråt, skratt, skrik eller helt opåverkat. Den som har drabbats kan ofta ha svårt att ta till sig information om det som har hänt, därför är det viktigt att informationen upprepas flera gånger.
När en människa är i chockfasen skall man aldrig lämna den ensam, man vet aldrig vad den kan ta sig till i det tillståndet den befinner sig i. Personen känner att det inte finns något utväg pga chocken. Man kan hjälpa en chockad person genom att finnas till hands, lyssna och ta till sig vad personen försöker säga. På detta vis känner den drabbade trygghet i allt elände.

Reaktionsfasen.
När Chockfasen lagt sig övergår man i reaktionsfasen. Med detta menas att personen har förstått vad som har hänt, och börjar att reagera på omvärlden. Detta kan pågå från några veckor till flera månader. Den drabbade personen börjar nu känna sorg, skuldkänslor och tänker mycket på vad som hänt och man tappar tron på framtiden. Även andra starka känslor som ångest, aggressivitet och depression kan förekomma. När personen börjar må dåligt, så finns det risk att den tar till alkohol eller läkemedel för att dämpa smärtan. Olika kroppsliga sympton som man kan få pga ångesten är bl.a huvudvärk, magsmärtor och hjärtklappning. När man möter en person som är i reaktionsfasen är det väldigt viktigt att man accepterar de symtom och känslor som personen visar, ex tårar och ilska. I reaktionsfasen är det också viktigt att lyssna och låta den som drabbats av kris få tala om det som har hänt om och om igen.
I den akuta krisen kan personen använda sig av försvarmekanismer för att orka med alla starka reaktioner. Att försvarmekanismer används är ett tecken på att påfrestningen har blivit för stor. De används så länge som de behövs för att hantera situationen. Ibland kan de dock förlänga eller försvåra bearbetningen av det som har hänt. Några exempel på försvarsmekanismer är förnekelse som innebär att man förnekar det som har hänt. Vanligt vid kroppsliga sjukdomssymtom ex. de måste ha blandat ihop provsvaren. Regression är en annan försvarsmekanism som innebär att man går tillbaka till ett tidigare utvecklingsstadium, man fungerar på ett omoget och naivt sätt.

Reparationsfasen (bearbetningsfasen)
Efter en tid som gått känner man inte längre samma akuta kris som innan. Då kommer man in i bearbetningsfasen. Personen har funderat och tänkt mycket på vad som hänt och börjar att acceptera det mer och mer. Personen känner inte heller lika stor ångest som innan, symtomen som personen känt innan blir inte lika påträngande längre. Man intresserar sig mer för vad som händer runt om kring en, och börjar så smått känna lite framtids tro. Vissa perioder är fyllda av ångest och sorg, men det är inte lika påträngande som vid reaktionsfasen. En människa som h kronisk sjukdom som drabbats av en chock när den fick beskedet skulle reagera under reparationensfasen är ungefär genom att acceptera sig själv och tanken med alla leva med ett handikapp, samtidigt som personen försöker lära in sig en ny social roll. Har personen efter en lång tid inte kommit in i denna fas ännu är det ett klart tecken att den drabbade får sakkunnig hjälp med behandhandlingen.

Nyorientsteringsfasen
Under nyorienteringsfasen så börjar personen se positivt och möjligheterna i livet igen efter en lång tid av sorg. Personen har jobbat upp sin egna självkänsla igen. Den krisdrabbade har genom gått en kris och har fått en erfarenhet mer i livet, och vet hur den skall bemöta någon annan som är i liknande situation eller om man råkar ut för det igen. Krisen försvinner dock inte bara, den ligger kvar i huvudet som ett minne och den kan få nya betydelser i det framtida livet.

En snabb analys innebär att jag själv befinner mig i reaktionsfasen och min uppfattning är att jag är på väg in i reparationsfasen.
I morgon är en annan dag och varje dag som går blir lättare.

Fridens liljor och ha en fortsatt trevlig kväll!