sorgearbetet fortsätter

Igår var det svart kavaj, vit skjorta, svarta byxor och stövletter...idag blev det kavaj fast med en ljust rosa färgad blus och jeans. Jag kände att situationen var mer högtidlig igår än vad det var idag. Av respekt för det jag skulle informera om och för situationen valde jag att klä mig mera strikt igår än idag. Klädkod i all ära fast jag tycker att det är viktigt och ibland är det detaljerna som gör det. Kanske något att skriva in i krisplanen så man vet eftersom man kan bli totalt förvirrad vid krissituationer.....men vad spelar då kläder för roll???

Vilken tur att man har en krisplan, en handlingsplan, att följa.
En plan att luta sig mot så man får stöd i sitt agerande och vilken gång man ska gå i turordningen.
Att man också har en fantastisk krisgrupp, med olika och värdefulla erfarenheter, som har gjort ett otroligt bra jobb i verksamheten.
Det är vad jag är tacksam över idag!

Gårdagen gick som en dimma och idag när slöjan börjar skingra sig så kan jag se att det finns delar av gårdagen som jag inte alls har något minne av...läskigt men sant!

Jag tycker att jag har gjort ett bra jobb och min styrka har varit att jag har distansierat mig och behållt mitt lugn. Jag har varit medveten om och försökt måna om mina medarbetare och verkligen jobbat på att vara närvarande och empatisk. Feedbacken från min kollega och mina medarbetare är att det har skötts på ett professionellt sätt och det värmer i hjärtat att höra.
Då ska man klappa sig själv på axeln och ta emot berömet!

Idag har man berättat för barnen.
Många frågor och många tankar som fått bearbetats på olika sätt av barnen tillsammans med personalen som själva har befunnit sig i olika stadier i sitt sorgearbete.
Tiden läker alla sår och tid är det enda vi har............................................................................

Fridens liljor och ha en skön kväll!

Sov gott och måna om era nära och kära!



Spana in nyckelpigan,
ibland är det det lilla som räknas