Stunder när jag inte får vara med....

Hur kom jag på den eminenta iden att renovera mitt vardagsrum mitt i alltihop? Ibland undrar jag hur jag tänker....
Efter att arbetet stått still i några dagar har det nu äntligen kommit igång igen. Det slipas och putsas, spacklas och målas för glatta livet. På fredag har jag blivit lovad att det ska bli klart. MEN...eftersom alla möbler i vardagsrummet är i sonens rum så vore det riktigt bra om jag fick parketten slipad också. Den har varit sedan husets byggdes och har aldrig slipats. Då kan ni förstå att det behövs?
Detta kan innebära att det inte riktigt blir klart till fredag men vi får se vad som händer...

Jag funderar på hur möbleringen ska bli när det är klart. Jag vill inte ställa tillbaka alla möbler på samma ställe, NÄÄÄÄÄÄ, det måste bli någon form av förändring. Jag ska också rensa bland små pryttlar, värmeljusstakar och lite annat smått och gott. Erikshjälpen ligger i närheten så det blir dom som kommer få lite grejer av mig. Bäst att passa på innan dom flyttar ut till Ingelsta. Tycker det är riktigt trist att dom ska försvinna. Undra vad som kommer hända med deras lokaler. Hela Ljura utvecklas och expanderas så någonting bra behöver hända i det området.

Idag har jag varit och tittat på presenter till sonen. Avslutningspresent tills han slutar nian och även till studenten samt en 18 års present. Även om jag inte kommer att vara där så ska han veta att jag finns med honom och att jag tänkt på honom. Han ska känna sig älskad av mig även om jag inte finns vid hans sida.
Det var tufft och det var svårt att hålla tårarna borta när tankarna vandrade iväg. Det handlar om stunder i hans liv där jag troligtvis inte kommer få vara med. Jag blir så otroligt sorgsen.....