Jag har en sjukdom som kommer leda till döden

Ja då var det ett tag sedan jag skrev sist.....

Har haft rätt många bra dagar, så bra att jag periodvis glömt bort hur sjuk jag är. Det har varit fantastiskt skönt tills cancern i mig gör sig påmind genom illamående och kräkningar.

Ta tex i lördags, hade en toppendag med ett litet undantag.....
Var med Cizzi i Östra Husby på Romantiska ting, hittade fina tavlor till Leos rum. När jag skjutsat hem henne åkte jag vidare till CityGross för att handla plastbackar.

Under fredagen hade mina kollegor från Linköping varit hos mig och lämnat alla mina böcker, material, pärmar, blommor och lite annat smått och gott jag haft på mitt kontor i Vikingstad.
Hela hallen var full av grejer så jag var tvungen att köpa backar där jag kunde packa ner det jag inte kände för att ha framme eller hade någon användning av.

Försöker att byta ut alla mina vanliga kartonger till plastbackar. Detta för att det håller grejerna fräschare och i fall det skulle bli översvämning, undvika allt för mycket förstörelse. När jag kom hem satte jag mig i hallen och sorterade alla böcker, pärmar och mappar. Det fanns en hel del att gå igenom :)

Sedan satte jag fart på sonen som fick hjälpa mig att bära ner de fulla och tunga backarna till källaren och förrådet. När jag kom ner till förrådet började jag flytta om och omorganisera bland mina kartonger, möbler och lite annat som finns där ner.
Jag lät plastbackarna vara i botten och kartongerna ovanpå. Jag kånkade och bar, tappade både tid, kraft och energi.
När Leo kom ner och undrade vad jag gjorde hade det gått över en timma. Jag började sakta men säkert känna mig illamående men jag var inte riktigt klar och ignorerade kroppens signaler. Det hela resulterade i att jag höll på att lägga en liten pizza i trapphuset när jag rusade upp, hulkandes, till lägenheten. Som tur var hann jag till toaletten med sonen bakom, frågandes om han skulle plocka fram hinken och ringa LAH. Han tar det hela med ro och blir lite som hans mamma, väldigt praktisk när det blir skarpa lägen.

Efter att ha vilat lite piggade jag på mig och då var det full fart igen. Varför ska lite illamående hindra mig?

Hur skulle du agera och känna om två av dina närmaste vänner gick bakom ryggen på dig, ljög och lurade dig? Du ber dom, efter att sveket uppdagats, att lämna dig ifred men trots det så respekteras inte din önskan utan det fortsätter att komma sms och telefonsamtal. Det finns ingen anledning att bli ovänner men kan inte de berörda i frågan lämna mig ifred och lyssna på min önskan om att inte ha någon fortsatt relation/kontakt?
Sveket gör fortfarande ont och så fort dom gör sig påminda är jag tillbaka i sveket, jag går igenom olika detaljer, händelser och situationer om deras agerande, beteende och jag kan inte låta bli att fråga mig själv "Hur kan man göra så här mot någon?" Det kostar en hel del av min kraft och energi.
I mitt stilla sinne har tanken slagit mig att dom gick och väntade på att jag skulle dö. Då skulle dom slippa berätta, slippa stå för sin sak och slippa ta emot min reaktion.

Jag får massage 2-3 gånger i veckan. Mestadels är det healing och det är otroligt skönt. Jag vill varmt rekommendera Veronica Winberg och Erica Gertoft. Är ni intresserade av att komma i kontakt med någon av dem så hör av er. Veronica finns på facebook medan Erica når ni endast via hennes telefon.
Ungefär två gånger i månaden får jag ansiktsbehandling på No Arton av Juanita, jag har även utvidgat med fotvård. Jag har nog aldrig tagit hand om min stackars kropp så väl som jag gör nu och det ger resultat. Varenda kotte jag träffar säger att jag ser så pigg och fräsch ut, det är svårt att se att jag har en sjukdom som kommer leda till döden.
När kommer jag att dö? Ja, det är det ingen som kan svara på. Eller med tanke på den erfarenhet som både min läkare på onkologen och LAH har så kan dom säkert höfta en tid men vad är det som bli bättre av det? Mirakel sker varje dag och bättre att vara ovetandes och ta vara på dagen idag än att ana och gå och vänta.

Stor kram och var rädda om er