Svårt att hantera situationen

Julen har gått förbi och det var en jul jag sent ska glömma.....eller det är kanske det jag helst vill. Påminnelsen om att jag är sjuk och inte kapabel till så mycket blev otroligt påtagligt. Satt med vid matbordet men vågade inte äta någonting, satt mest och tittade på alla andra som åt och luktade på allt gott som doftade. Det var hemskt! Annars var det mysigt med att alla var samlade, jag är så glad över att ha en familj som finns. Jag skulle lika gärna kunnat varit ensam, eller legat inne på sjukhuset. Nu fick jag vara hemma och tillbringa helgen tillsammans med mina näsa och kära. Om jag ser tillbaka på tiden som varit tyckte jag att det var hemskt med stomi och att tappa håret efter cellgiftsbehandlingen jag fick då. Idag skulle jag gladeligen byta. Då tyckte jag att det var det värsta scenariot men idag känns det som att situationen jag sitter i idag inte kan bli mycket värre. Fast jag förstår att det kan det. Jag jobbar otroligt mycket med mig själv för att hitta det positiva varje dag men nu börjar det blir så tungt så tungt. Jag bryter ihop minst en gång om dagen och bara grinar. Jag vill så gärna att det ska hända något som gör att man kan känna av lite framsteg, men det går så förbannat trögt. Det finns väldigt många OM-frågor hos mig, tänk OM jag gjort så här, tänk OM det vore så här, Tror du jag hade blivit sjuk OM...... Dom håller också på att göra mig galen. Det är inge ide att tänka OM, livet är som det är. Jag ska försöka att tänka NÄR istället. När jag blir frisk ska jag.....osv. Fast det hänger ihop med motivationen, den är så svår att upprätthålla. Helst av allt skulle jag vilja kasta in handduken och skita i allt. Vad är meningen med att må så här om det ändå inte blir bättre. Jag vet att jag skrivit att jag ska plöja de här behandlingarna och det ska jag också men vad gör jag om det inte hjälper, OM igen.... Nästa vecka ska jag ta kontakt med Uppsala Cancer klinik och be att få en offert som jag kan skicka till Ståhls stiftelse. Offerten ska ingå kostnadsförslag på att ha med mig min mamma upp dit och även alla runtomkring kostnader. Jag har inte fått kraft att ringa tidigare men nästa vecka ska jag ta tag i det. Det finns en känsla hos mig som är rädd för att dom inte ska kunna operera mig. Det är ju mitt hopp om att få blir bättre, även om det kommer att ta tid efter operationen innan man blir ok. Jag förstår att det är en avancerad operation som tar många timmar och att det är viktigt att konditionen är ok. Man behöver kunna gå en promenad på 30 min varje dag i rask takt. i promenerar varje dag nu också, det har blivit lite si och så just nu i julhelgen men annars går vi en sväng mamma och jag med den lilla hunden Vilja som dom har. Oavsett väder är det viktigt med frisk luft och jag måste röra på mig, det kräver cellgiftsbehandlingen också. Som sagt var, livet är inte så roligt men jag försöker att kämpa men det är så svårt så svårt att hitta något att hålla fast i. Även om jag har familjen, sonen och alla mina vänner så hjälper det inte. Det är min situation som är svår att hantera......