Föräldraångest!

Idag är det lördag och jag sitter i köket med mamma och lyssnar på "Ring så spelar vi". Det är liksom inte många frågor man kan svaret på och jag uppfattar att Lisa som är programledare nästan säger svaren till deltagarna. Hon verkar vilja så gärna att dom ska klara frågorna....

Igår var jag hemma i min lägenhet. Jag längtar hem något fruktansvärt så det var superskönt att landa hemma. Träffade Anna från Stockholm, hon var hemma och firade jul med sin familj och då passade vi på att ses. Det är svårt att boka upp saker eftersom jag aldrig vet hur min status är men igår mådde jag bra. Körde både till och från Norrköping och det kändes gott bara det.

Även om jag njöt av att vara hemma och försökte se det positiva i det så grinade jag mest hela tiden. Jag gråter för allt och det är så mycket ångest som gör sig påmint. Det är så knasigt att hjärnan är så duktig på att få mig att hamna i den negativa snurran. Ingenting som jag gjort är bra, jag har varit så egoistisk, oengagerad, drivande med mina egna tankar och kört mitt race. Undra hur livet sett ut om jag haft lite lugn och ro i kroppen.
Mitt liv som förälder till Leo har varit mycket styrt av mitt jobb. Jag har jobbat som en tok för att få ihop det för Leo och mig och för att vi ska ha lite extra pengar för att kunna leva utan att helt och hållet behöva vända på slantarna. Det har skett på bekostnad av Leo. Han har inte fått tagit den platsen i mitt liv som jag idag kan se att jag önskade. Relationen är etablerad och harmonisk men det finns så mycket mer jag skulle vilja göra med honom...... Jag är så rädd att detta är vardagen jag kommer få leva med en lång tid framöver. Det måste vara pest och pina att ha en sjuk förälder.

Sitter och tittar på kort på datorn, på saker vi upplevt och saker som vi gjort tillsammans Leo och jag, då mattas ångesten och jag kan se att vi faktiskt haft det mysigt tillsammans och att vi umgåtts och jag har njutit av hans närhet. Det kändes skönt, tack för att jag fotat så gott jag kunnat. <3

Fick även hjälp av Anna att blockera lite av det negativa igår, hon har ju varit med under alla år och kunde peka på konkreta saker som hade med Leo att göra som vi gjort tillsammans. Samt att hon tycker att han är en fin kille som är mjuk och go, trevlig och mysig. Det har han inte blivit av sig självt. Det är hans pappas och min förtjänst. Jag är tacksam över att Fredrik och jag haft den goda relationen som vi haft, det har gjort Leo både trygg och harmonisk och det är mycket värt som förälder att ha skapat den grunden.

Ja det blev ett inlägg med både ångest och frid....med en hel del föräldraskap involverat. Jag kan tänka mig att alla föräldrar på ett eller annat sätt tampas med sitt föräldraskap...

Ha en skön lördag! Jag ska hämta sonen <3