Tänk om jag inte tappar håret....

Skytteltrafik till sjukhuset!
Hade en tid bokad för röntgen.
Började ju skapligt bra med att jag försov mig.
Vaknade 09.00 och skulle vara på sjukan vid 09.30. Stressade nästan ihjäl mig för att hinna. Tur att jag kunde skippa frukosten för det hade jag definitivt inte haft en suck att fixa.
När jag landade i väntrummet hade jag hjärtklappning och en puls som kände sig rejält utmanad.
Ut kommer sköterskan med en blå ikea-tillbringare med en liter kontrastvätska, det var ju bara att börja dricka. Glas efter glas samtidigt som jag tittade igenom tidningen.
Där var det artiklar från det ena stället till det andra med nationaldagsfirande. I Strömparken var det tydligen en stor grupp människor som samlats för att visa sitt missnöje av att det planeras byggas bostäder där, protestlistor fylldes i och lämnades över till ansvariga....
Efter en timme var man packad och klar med kontrastvätska och sedan var det bara att lägga sig vid apparaten. En nål sattes i vänsterarmen för att även injecera kontrastvätska i blodet...in och ut, upp och ner, andas in, håll andan ....fortsätt andas.....
Det hela var över på en kvart.

Upp till mottagningen och träffade stomiterapeuten.
Strul med stomin igen. Det har kommit små blåsor/beläggningar på den som ömmar. Ibland är den minimal och ibland är den lite större. Den ändrar sig hela tiden och då blir det lite svårt att undvika läckage. Eftersom jag fått byta förband nästan varje dag och ibland flera gånger per dag så blir huden otroligt irriterad och röd. Då gör även det skitont!

När jag kom hem ringde dom från röntgen igen och ville att jag skulle ta mig dit så fort som möjligt och ta nya bilder. Dom ville ha bilder på mina njurar.
Det var ju bara att slänga sig i bilen och åka upp igen.
Ingen ny kontrastvätska utan bara av med kläderna och sedan in i tunneln, lite fram och tillbaka, andas in och håll andan...sedan var det klart...Själv stod jag som ett frågetecken och undrade varför dom ville ha bilder på mina njurar. Det var ju buk och bröst som var av intresse.....
Får se vad det blir för svar när jag träffar läkaren nästa gång.

Jag måste bli bättre på att planera maten och äta på regelbundna tider. Jag mår bättre av det och då får jag också en bättre tillströmning i påsen. Som det är nu vet man aldrig hur det blir och hur det ser ut....
Vissa saker lär man sig direkt vad som inte funkar och vissa saker märkar man inte fören man ätit dem två, tre, fyra gånger.
En annan aspekt är att jag måste börja hålla koll på vad jag äter och hur mycket. Nu har jag gått upp mina kilon och ser jag inte upp så går jag nog upp några extra kilon som jag inte vill ha. Det gör en hel del när man inte orkar träna på samma sätt längre, helt plötsligt är man inte som teflon längre utan kilona fastnar på kroppen och sätter sig på illa valda ställen.
Det känns skönt att man fått tillbaka en del av musklerna och att kroppen har rundat till sig. Det var inte skönt att väga 48 kg, dit vill jag inte tillbaka. Kunde ju fasen inte sitta i bilen hem till Motala utan att få sittsår i häcken.

Hade annars en mysig Nationaldag.
Patrik kom upp från Kalmar och vi tittade på Leo när han spelade tennismatch. 
Leo var överlycklig över de nya racketarna och vann även matchen....nästa är på idag kl.15.00.
Kvällen avslutades hos Micke och Erica. Drack lite vin, åt god mat och njöt av sällskapet.

Tanken om håret slår mig hela tiden...tänk om jag inte tappar det. Då har jag tjutit och sörjt, för att inte prata om rakat av mig det helt i onödan.

Ha en mysig tacofredag!