Operation på måndag!

Efter att jag fick min behandling sist togs min PICC-line bort.
Det var min egna önskan då jag kände mig begränsad av den.
Jag orkar träna och leva mitt liv relativt fullt ut och med PICC-line tyckte jag att det inte gick som jag önskade.
I måndags ringde jag till Onkologen och bad att få prata med min ansvariga läkare, jag ville berätta om min rädsla inför nästa behandling.
Överenskommelsen som jag gjorde med min ansvariga sköterska vid förra behandlingen efter att PICC-linen togs bort var att cytostatikan skulle tas genom en nål i armen.
Rädslan handlar om att cytostatikan är kärlretande.
När jag var inlagd på sjukhuset och fick lite rejälare näringsdropp, genom nål i armen, gjorde det så ont i armen att dom fick lägga en CVK i halsen på mig för att jag skulle klara av att ta emot det. Cytostatikan är gift, hamnar det ut i armen om tillexempel kärlet går sönder så kan det göra fruktansvärt ont. Det är information från en annan sköterska på Onkologen när jag ringde och var tveksam till PICC-linen.

Nu var min ansvariga läkare på semester och jag fick berätta för en annan sköterska om min oro. Hon visste vem jag var och även på vilka grunder man hade tagit bort PICC-linen.
Jag undrade varför jag inte kunde få en port-a-cath och berättade också att jag fått information om att det rörde sig om de ekonomiska förutsättningar var anledningen.
Till saken hör att jag redan från början önskat port-a-cath men vikt mig när personalen lagt fram argument för PICC-linen.
Sköterskan lovade att återkomma, hon skulle ta upp mina tankar och oro med annan ansvarig läkare.

PICC-line lägger man via överarmen och in i ett större kärl
och man har en slang som sticker ut från armen

CVK lägger man i halsen och in i ett större kärl
men har en synlig slang som hänger utanför precis som PICC-linen

Port-a-cath lägger man också i ett större kärl men den ligger under huden

Efter 5-10 min ringer hon upp igen och berättar att läkaren skickar en remiss om en port-a-cath direkt.
Jag blev både lättad och glad!
Jag förstår att det är en kostnadsfråga. Att få en port-a-cath innebär att man måste göra ett mindre ingrepp på operation och PICC-line sätter en sjuksköterska på Onkologen men för mig var det en överlevnadsfråga. Tänk själv, Nina utan träning - ingen bra kombination.
CVK är inte aktuellt utan mer en förklaring hur man löste näringsdroppet och mina sönderstuckna armar när jag var inlagd.

I tisdags ringde dom från operation och på måndag kl.11.00 har jag fått tid.

På måndagmorgon ska jag till röntgen.
Jag har fått kallelse för att ta några bilder på njuren efter att dom drog slangen från urinledaren. Nu kan man ju fundera på om vänsterhanden vet vad högerhanden gör...
I brevet från röntgen står det att jag inför plåtningen ska rensa tarmarna med laxermedel.
Hmm, tänkte jag och undrade om detta verkligen stämde på mig. Jag har ju en tunntarmsstomi upplagd. Jag har ingen kontakt med tjocktarm och ändtarm....var ska laxermedlet ta bort och vad kommer att hända??
Nä, det här stämmer inte, tänkte jag och ringde upp till röntgen. Sköterskan som svarade lät lite fundersam och skulle prata med någon läkare och åtekomma.
När hon ringde 30 min senare skulle jag inte ta något laxerande och dom skulle ta ställning efter att bilderna tagits om jag skulle göra om allt efter att stomin lagts tillbaka.
När det blir fler instanser inkopplade uppfattar jag att det gäller att vara med i matchen annars kan det bli knasigheter.

Det har varit så himla mycket den här veckan att jag känner mig helt matt.
Tror inte jag sovit ordentligt på flera nätter. Ligger på ett snitt på 3-4 timmar/natt. Ont i kroppen är den främsta orsaken men nu börjar det lätta. Dessvärre känns det som man har hamnat i en ond cirkel där kroppen inte tillåter mig att koppla av.

I måndags ringde dom också från patientnämnden.
Kvinnan som ringde informerade mig om de vidtagna åtgärderna som tagits efter min anmälan. Det var liknande de som jag berättat om i tidigare blogginlägg.
Får se om socialstyrelsen tar upp mitt ärende och likaså om patienförsäkringen anser mig vara berättigad någon form av ersättning.

Nu ska jag fokusera på lite litteratur till rektorsutbildningen - "Förändring som tillstånd" av Bo Ahrenfelt