Nu är jag pigg, mår bra och har fått upp lite ork och kraft.
Det är ju klart att det är något som ska skita sig och den här gången var det påsen på magen. Den vill inte riktigt sätta sig och det läcker och strular.
Jag är irriterad på huden och har mycket ont vilket gör det hela lite komplicerat.

Innan jag åkte till Motala igår så försökte sköterskan att bygga upp omkring tarmen på magen för att påsen skulle passa bättre men jag hann vara hemma i några timmar och sedan började läcka igen. Jag blir ju superstressad.
Precis då kom en distriktssköterska hem för att ge mig spruta så hon försökte hjälpa mig att sätta på en ny. Den höll inte en timme ens en gång.
Då började jag grina och kände bara hur hopplöst allt blev.

Mamma och jag tryckte till en annan påse och så klippte hon sönder ett par stumpbyxor som skulle hålla påsen tät mot kroppen och så packade vi ihop allt och åkte tillbaka till Vrinnevisjukhuset. Det kändes som ett riktigt nederlag.

I fredags gick det även upp för mig hur nära det var att jag strök med i måndags. Jag balanserade på en skör tråd och på grund av det hade jag svårt att sova natten till påskafton. Låg och grät och ältade om vartannat. Det kan också ha varit en bidragande orsak till att jag inte var i toppform inför övernattningen i Motala.
Idag är en ny dag och nya möjligheter. Det här är ju en så liten del i det stora hela och för mig är det bara att försöka ha tålamod och hålla humöret uppe.