Påse på magen "i värsta fall!!"

Vid niotiden i morse fick jag ett telefonsamtal från kirurgen. Dom undrade om jag kunde komma vid 11 tiden så dom kunde göra en undersökning av tarmen. Ja det var ju inget att tveka på! Ovetandes vad som skulle hända rattade jag in bilen på parkeringen utanför Vrinnevisjukhuset och stegade mot kirurgiska mottagningen... Jag har ju för närvarande frikort så det blev en smärtfri ingång :D

Jag kom in rätt snabbt och en sköterska visade mig till en toalett och instruerade mig noga om hur lavemanget skulle intas....jag säger inte ett skit mer!!!!

30-40 minuter senare kom jag ut otroligt matt och illamående. Svettpärlor i pannan och under näsan stapplade jag mig fram till mottagningsrummet. Där stod det en del maskiner och en skärm. Rekotskopitajm!
En manlig läkare med en praktikant vid sin sida bad mig lägga mig på sidan och sedan var det bara att köra. Det finns inte många millimeter som är osedda av de 35 cm som kameran kördes upp i min tjocktarm.
Här hittade han ytterligare en knöl och en förträngning - vad betyder det frågade ju jag....ja, svarade han - "Det är trångt!"
Det hade jag aldrig kunnat lista ut själv!!!!!
Efter ett tag frågade jag om vi började närma oss slutet.....nej, vi måste ta ett prov också....(Fan skynda på för i helvete tänkte jag i mitt stilla sinne)

När allt var klart trodde jag på allvar att jag skulle kräkas.
Då började läkaren förklara för mig att inom två veckor ska det till en operation, fyra veckor behöver jag troligtvis vara sjukskriven, operationen kommer att ta 3-4 timmar och provet dom tog ska skickas till patologen i Linköping för vidare bedömning. Det är ingen okomplicerad operation och i värsta fall, om dom behöver ta bort bitar av tarmen, blir det en liten stilig påse på magen under en tre månadersperiod.
Där stod jag naket från höften och neråt med en liten handduk omkring mig, nyligen fått både finger och kamera uppstucket i analen och skulle fokusera på "värsta fall".

Livet kändes stabilt, vad mer kan jag säga....

Det är klart tankarna börjar virvla, operationer är aldrig riskfria.
Tänk om jag skulle dö! Eller bli invalid, hamna i koma eller något annat konstigt.
Skulle jag dö vill jag brännas och spridas i en minneslund eller hur man nu gör....ingen gravplats för mig i alla fall.
Usch jag blir sorgsen bara jag tänker tanken...

När allt var informerat och klart bröt jag ihop.
Det blev för mycket information på för kort tid, för många praktiska tankar som skulle lösas och jag var helt utmattad efter lavemangsavsnittet.

När jag kom hem låg det en kallelse till röntgen...
Den är nästa vecka så om jag tänker rätt kommer operationen ske vecka 10.

I måndags blev mitt kök färdigt - det är så fint och det är så skönt.
Tack gode gud att det blev klart innan allt det här andra drogs igång.
Jag älskar min familj massor.

Stor kram till er