 |
| Stiften som suttit i Leos armbåge |
Vi hade tid på ortopeden vid elvatiden men kom inte in förens en timmer efter, sedan upp till röntgen för att kolla så att läkningsprocessen hade gått bra och att allt så väl ut. Tillbaka till ortopeden för att få smärtlindring och förbereda uttagningen av stiften. Knarket (morfinet), som Leo säger, började värka efter en kvart och då gav sig läkaren på det första.....det gjorde så ont i sonen att det km tårar och jag såg paniken i hans ögon över att ha ytterligare ett stift som skulle dras bort. Det fick bli lite mer smärtlindring innan det andra åkte ur och då gick det lite lättare.
Leo och jag åkte direkt hem till Dennis och i bilen såg jag hur han blev blekare och blekare. Leo började klaga på att han inte kunde andas. Dom hade varnat på sjukan att man kan bli lite illamående av medicinen. När vi kom fram var han kritvit i ansiktet och läpparna hade ingen färg alls.....trodde allvarligt att han skulle svimma. Det blev att inta soffan och få lite äpplejuice tills färgen kom tillbaka och sonen kände sig lite bättre. Vi konstaterade att det måste berott på att han var hungrig. Det drog ut en massa på tiden på sjukhuset och Leo hade ju bara ätit frukost och några mackor som hans pappa fixade åt honom innan dom skulle dra ut stiften.
Vi tog en filmeftermiddag och kväll. Först bio och ett besök på kycklingkebaben sedan hem och då kollade vi vidare på Harry Potter och dödsrelikerna och hade fortsatt popcornmys i soffan.
Idag har vi varit vid Bergs slussar och träffat Dennis pappa och Britt.
Vilken fantastisk minigolfbana. Har ni inte varit där så åkt dit!
Som långgolf fast i miniformat :o)
Vi var ett helt gäng som körde och det var superskoj. Lite annorlunda regler än minigolfen men bara till fördel :o)
 |
| Första och enda spiken tog Dennis... |
Ha en skön fortsatt kväll!
Här blir det grillning och mys!
Stackars Leo! Kram från småkusinerna!
SvaraRaderaJag vet att Leo är en tapper kille! Krama honom från mormor och mig. Hoppas att han snart får upp full rörlighet i armen, för jag antar att det är lite stelt i början.
SvaraRaderaNär jag var i din ålder och i säkert under en tio-års period, så hängde jag i timtal vid slussarna vid Borenshult i Motala. under högsäsong och nästan dagligen, om jag var hemma och hade tid.
Mina kompisar var snabba att ge mig det kärlekssamma öknamnet "slussfånen"
Sanningen var att jag själv hade segelbåt och var mycket intresserad av segling och båtar då.
Efter oljekrisen på 70-talet så kom det massor av nya segelbåts-typer i plast som det var kul att hålla koll på. Visserligen är jag nog mest för vackra träbåtar som är välskötta.
Speciellt segelbåtar kan ha underbart vackra former. Nästan som vackra kvinnor, som du och mamma dessutom är. Inga träbåtar utan vackra kvinnor förstås!
Kramar.