En natt på sjukan...

...blev anhalten när Leo skuttade studsmatta. Han for som en projektil fast bakifrån och damp ner på gräset med armen i kläm. Vrålet måste hörts över hela Smedby! Klockan var omkring straxt efter fem.
Jag lovar att jag körde värre än vanligt i ilfart till Vrinnevisjukhuset och stapplade in med sonen vars armbåge hängde i lite konstigt ställning.

En svullen vänsterarm
på akuten

Konstig armbåge?

Vi fick komma in rätt så ingående och Leo klagade både på smärtan, att han var trött och hungrig. Sonen hade inte ätit något sedan lunch och vi han inte bli klara med middagen hemma hos Dennis....och tur det...
Efter röntgen (omkring 19-tiden) kunde dom konstatera att överarmen var helt av vilket resulterade i operation rätt så omgående.
Leo blev inskriven på barnavdelningen och fick en hel del smärtstillande i väntan på operationstid.

Bemötandet hela vägen var mer eller mindre fantastiskt. Leo ställde nog hundra frågor och fick svara själv hundra gånger på samma fråga "Vad har du gjort?" och "ditt personnummer?" :D
Förhållningssättet kunde inte vara bättre och som mamma kände jag mig lugn hela vägen. Pedagogiska förklaringar , man visade och berättade och beskrev precis hur man skulle göra och vilka känslor som skulle kunna upkomma så gott man bara kunde. Fantastiskt fint och bra!

Jag fick följa med in på operationssalen (kl.23.30) och sitta med tills Leo somnade in - och det gick snabbt!
Sedan klev jag ner till barnavdelningen och slumrade lite. Blev väckt vid halv två då Leo hade blivit flyttad till intensivvårdsavdelningen för uppvaknande. Jag gick upp till honom och satt och klappade och småpratade med honom. Där fick jag prata med läkaren i telefonen där han berättade att allt gått bra. Jag blev också bjuden på smörgås, ett glas juice och en mugg te. Jag var hur hungrig som helst så det smakade otroligt gott. Jag hade ju inte heller ätit något sedan lunch....

När Leo piggnade till så blev vi nerkörda till avdelningen igen och där fick Leo lite panodil tillsammans med nyponsoppa. (Nu är klockan kankse 03.00 på morgonen) Det hann ner och vända sedan kom det upp. Lilla gubben var helt slut och fortfarande hungrig och så fick han inte ens behålla nyponsoppan. Under hela tiden har han fått dropp för att dämpa hungern så han behövde inte svälta ihjäl....
Vi somnade till slut in och sov till 07.00 i morse. Inte många timmars sömn och det känns idag...

En tapper son som fick piggelin till frukost

Vid 09.30 kom Fredrik, Leos pappa, och bytte av mig. Då åkte jag hem och duschade och ringde några samtal, var tillbaka vid halv 12 hos sonen igen.

Nu fick vi vänta rätt länge innan Leo fick komma upp till röntgen för att se om armen låg rätt och att operationen gått bra - vilket det sedan visade sig att det var helt ok.
Nu tog det ytterligare några timmar innan vi blev utskrivna så vi kunde åka hem.....

Mycke väntande blev det....

Nu kanske man tänker att fy tusan för studsmattor, det blir bara skador...ja, jo visserligen...fast det är en otroligt bra träning för motoriken och konditionen. Bättre att hitta säkra sätt att hoppa på. En i taget, inget nät så man verkligen håller sig i mitten och gör bara det man vågar och inget annat.

Vilken erfarenhet och vilken pärs!
Jag är helt slut!
Blir en fortsatt soft helg!

Kram mina vänner!