Tankar om skitsnack!

Varför är det så svårt att säga vad man tycker och tänker?
Eller måste man säga vad man tycker och tänker?
Det kan ju vara en utmanande fråga till dig som har ett behov att ventiler dina åsikter.
Vart går gränsen från att vara ärlig till att vara grym?


Nu kan man ju lätt tro att jag blivit utsatt för något som har med det jag skriver om men så är inte fallet. Jag bara reflekterar bara om att det är många som kliver omkring och tycker och tänker om människor fast inte till den som det egentligen gäller. Det klassifierar jag som skitsnack!


Jag ska inte måla upp mig själv som något helgon, har hamnat i dessa situationer ett flertal gånger och varje gång blir det en besk eftersmak. Jag försöker att inte hamna i ordbajseri där man pratar mer om andra än om annat men det är svårt...stundtals!


Jag vill också skilja på skitsnack och skvaller.
Hos skvaller finns inte samma elaka underton på samma sätt som det finns på skitsnacket. Där vill man sprida det negativa mer än det positiva. Skvaller är glädje man vill dela med sig av, ex relationer, graviditeter och liknade. Det är inget illasinnande och har ingen taskig eftersmak.


Det är varje enskild individs ansvar om man vill vara delaktig i skitsnack eller om man vill ta avstånd.