Det var en vacker kväll med både värme och sol.
Ett bra tillfälle att säga några väl valda ord och även låta anhöriga få berätta hur allt gått till och även ställa frågor.
Jag tycker att man kan hitta något från Astrid Lindgrens böcker i alla situationer. Det här tillfället läste jag ett stycke från Ronja Rövardotter (annars är min favorit Pippi Långstrump). I kapitlet när Skalle-Per har gått bort och Mattis skriker ut sin sorg och saknad. "Han fattas mig" och just dom orden tror jag att det finns många på min enhet som tänker och känner efter den hastiga borgången.
Eftersom jag hade en del att greja med innan minnesstunden hann jag inte hem och fixa till mig.
Jag ville vara lite mer formell så det blev ingen ledig klädsel, kavaj och mina nya, fina chinos och till det valde jag ett par nätta pumps med stängd tå (tycker inte om att visa tårna).
Visserligen får man snygga ben i lite högre klack, man går och spänner vaderna konstant så det vore märkligt om man inte fick skapliga spiror. Jag blir också en liten bit längre och det är bra med tanke på att jag inte är så lång.
Jag tycker också att det är lite extra snyggt när man har lite höjd på skorna. Nu hör till saken att jag oftast går i converse eller gympadojor så när klackskorna kommer fram är det för att jag vill snygga till mig lite.
Men ack vad ont jag har i fötterna!
Men vad säger man? "Vill man vara fin får man lida pin" och det gjorde jag i slutet av denna vackra, minnesvärda kväll.
Hann med ett kort besök hos Dennis nu i kväll, en kopp te och lite snack om hur dagen har varit.
Skönt att prata av sig och även att ha sällskap framför tv:n.
Fridens liljor mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar