Att stå och prata inför människor!

Jag är otroligt nervös när det infinner sig som så att jag ska stå och prata inför folk....

Det börjar med förberedelsen, jag har en viss förmåga att inte ta det på allvar. Jag tänker inom mig att "det ordnar sig" men egentligen vet jag att förberedelse är otroligt viktigt om du ska nå fram med budskapet. Vetskapen och förståelsen finns...kanske det brister i motivationen???

Det är inte det att jag nonchalerar uppgiften, jag skjuter bara den framför mig tills det är för sent. Sedan har vi även nervositeten. Bara att försöka skapa sig bilden av att man står och pratar inför en skara gör att jag blir torr i munnen och knäsvag. Om jag finge riva av ett afropass eller ett spinningpass samtidigt som jag lyfte det jag vill nå fram med så tror jag att det skulle kännas annorlunda. Men se er själva en arbetsplatsträff, jag drar fram en spinningcykel för att informera om det nya resursfördelningssystemet, prata om skollagen eller den reviderade läroplanen....seriöst? Kanske inte :o)

Att kliva in i gruppträningssalen är bara trygghet för mig. Jag vet oftast vad som förväntas av mig och jag vet att jag kan min sak mer eller mindre. Sedan har jag absolut utvecklingsbara sidor även där och bättre och sämre dagar, jag är inte mer än människa! Men det är inget nervöst, skakigt eller uppstressande för mig att stå inför folk och instruera ett pass, varför blir jag då så rackarns nervös, torr i munnen och skakiga ben när jag ska prata inför en större folksamling....????

Det får bli övning, övning och åter övning samt att förbereda mig ordentlig för att blir tryggare och säkrare. Ska nog se över om det finns en retorik kurs man kan ta .... men det får bli efter rektorsutbildningen.

Är det någon som har några bara tips att dela med sig av så gör gärna det!
Jag kommer sluka vartenda ett :D

Fridens liljor under en härlig fredag!