söndag 22 februari 2015

Tack alla som hjälpt till vid insamlingen!

Nu tror jag att allt har börjat landa i mig.
Jag försöker att inte tänka så mycket och heller ej prata om det. Jag orkar inte spilla mer tårar på den här sjukdomen. Nu är det som det är och jag ska verkligen göra så gott jag kan för att njuta och ha så god livskvalitet jag bara kan den sista tiden.

Jag kan inte äta, jag kan knappt dricka. Jag har vätskedropp från kl.17 på dagarna och näringsdropp från kl.23 fram till 12 dagen efter. Jag har en smärtpump som kontinuerligt ger mig en liten dutt palladon (morfinpreparat som är 10 ggr starkare än morfin) samt att jag har fentanylplåster på 162 mikrogram. Jag har ingen smärta som det ser ut just nu men jag är trött och jag orkar inte så mycket.                        

Piffade mig och tog mig ner till stan en snabbis för att hämta min lillebrors armband på Två hjärtan. Det var en julklapp som inte riktigt passade som butiken har åtgärdat. När jag ändå var i närheten passade jag på att titta in på Brödernas och hälsa på Martin. Fiket har verkligen fått sig en rejäl ansiktslyftning och det var otroligt fint. Därefter gick jag tillbaka till bilen och åkte hem. När jag landade hemma var jag tvungen att ta mig en liten tupplur innan jag skulle vidare till den borgerliga vigseln mellan Magnus Lindblom och Jenny Svejd <3
Jag blev hämtad så jag slapp köra själv. Själva vigselakten tog 2 minuter och sedan var det fotografering med pussar, barnen fint uppställda och riskastning :D
Valde att åka hem efter vigselakten, tror att jag hade kunnat döda feststämningen rätt rejält om någon hade frågat varför jag inte äter eller dricker. Jag hade heller inte orkat något party, fick ta mig ytterligare en tupplur när jag kom hem.

Nu har jag tittat på melodifestivalen och enligt mig gick rätt artister till finalen.

I veckan tog jag kontakt med Fonus. Det känns konstigt att planera sin egna begravning men också viktigt så det blir som jag önskar. Att fylla i det vita arkivet blir det första steget sedan hoppas jag att jag får en mer personlig kontakt så jag kan resonera och ställa de frågor jag behöver.
Jag har också fått råd att sammanställa alla mina försäkringar, lösenord och andra viktiga konton som jag behöver avsluta. Delvis har jag redan förberett detta, gjorde det förra året när jag bara blev sämre och sämre, nu behöver jag bara fräscha upp uppgifterna.
Det känns viktigt att facebook och instagram inte hänger kvar som ett spöke efter mig, jag vill att mina konton tas ur bruk relativt snabbt efter min bortgång. Däremot vill jag att bloggen blir kvar, den får vara mitt arv jag lämnar efter mig.
Hade en ambition om att skriva och göra en bok men det är så många som skrivit om sina sjukdomsupplevelser så då känns det meningslöst att bli en i mängden.

Jag har också haft en ambition att skriva tackkort till de jag lyckades klura ut skänkte pengar till mig. Tyvärr har jag inte haft kraft eller ork att fullfölja det. Jag kan bara säga ett stort TACK till alla goda människor/företag som tänkte på mig och som ville hjälpa mig att få operationen att bli verklig. Tyvärr så satt mina tumörer så illa till att operation inte blev möjlig just där och då. Jag ombads att ta cellgifter för att minska tumörmängden. Allteftersom tiden gick lade även Uppsala Cancerklinik ner sin verksamhet och då var det inte så mycket mer att diskutera.

Jag har lagt pengar på Master Tho i Linköping tills jag inte orkade pendla fram och tillbaka mer, jag har fått/får massage/healing samt att jag har hjälpt andra cancersjuka som funnits i min närhet.
Det går inte åt så mycket pengar när man varken kan resa, äta eller roa sig. I det här läget kan jag säga att pengar betyder inte ett skit när du inte har hälsan.

Nu är det färdigskrivet för ikväll stor kram!

6 kommentarer:

  1. Fina Nina❤️
    Mina tankar går till dig och dina nära och kära!

    Styrkekramar / Helena

    SvaraRadera
  2. Tänker på dig. Tycker du resonerar sunt, jag förstår att alltihop måste vara påfrestande ibland och jobbigt kanske väldigt ofta.
    Kram till dig från mig

    SvaraRadera
  3. Varje gång jag läser dina inlägg så får jag ett snurp i hjärta....somligt ska inte unga snygga brudar behöva gå igenom... får en att tvivla på mycket. Tycker du är så vansinnigt stark som tom tar tag i Fonus och allt det andra, tror inte det är många som klarar av det.
    Sänder dig massor med kramar (kanske kanaliserade via min älskade son som går gymnasiet i Norrköping ?;)) och stärkande tankar.

    SvaraRadera
  4. Hej Nina,
    Sååå tråkigt att läsa att sjukdomen blivit värre. Kan berätta för dig att när jag hade den jättestora cystan så tryckte den på båda mina urinledare och delade urinblåsan i två delar. Jag fick nefrostomier, som dessa slangar till njurarna heter, till båda mina njurar. Det gjorde inte jätteont att få dem insatta. Det var mest jobbigt att ligga på sidan eftersom cystan var i vägen. Det är inte bara negativt med stomierna därför att när man får dropp så behöver man inte gå och kissa så ofta. Jag hade till bägge njurarna och kissade inte alls. Urinen gick ju ut i påsar direkt istället vilket var bekvämt när jag fick dropp. Ett tips jag kan ge dig är att be om en klämma så du inte behöver ha påsen tillkopplad utan bara kan klämma åt slangen när du duschar. Jag tycker liksom vanliga stomipåsar att de blir obehagligt fuktiga när man duschar.
    Vad jag önskar att du ska få ha det bra, inte ha ont, inte må alltför dåligt och framför allt så önskar jag att dom kan fördröja det hela med en medicin som du inte mår alltför dåligt av och som tar bort vätskan i buken så att du får det lite lättare. Jag önskar verkligen att du ska få må så bra som det är möjligt. Jag hoppas att du kan tugga på lite mat ibland, bara för att få känna smaken, och spotta ut det bara. Det låter äckligt att göra så men jag kan lova dig att om någon, som inte kan äta, gör så, är det inte ett dugg äckligt, jag skulle personligen bli jätteglad om någon svårt sjuk fick känna på smaker på ett sådant sätt. Jag skulle inte bli ett dugg äcklad av det. Tvärtom, bara glad.
    Kramar

    SvaraRadera
  5. Tänker på dig o ville bara sända styrkekramar. Du påverkar andra o hoppas det kan ge dig styrka mitt i allt detta. Min pappa har också cancer o vet vilket helvete det orsakar . Kramar Ulrika

    SvaraRadera
  6. Och en bamsig stor kram till dig Nina��. När orden inte räcker till... Önskar av hela mitt hjärta att du varje dag har det så bra det någonsin går.
    Varma famnen!
    Catarina

    SvaraRadera