Hög som ett hus av felmedicinering!

141003

Idag är det fredag och jag har modigt berättat för eurytmifröken att jag inte kommer fortsätta komma på hennes terapitillfällen. Nu har jag provat i två veckor och vi har även haft ett öppet samtal om min känsla och hon har bemött mig på ett positivt sätt och ändrat om terapitillfällena. Ändå fastnar det inte hos mig. Jag känner bara motstånd och det är helt fel känsla på ett ställe där man ska känna lugn, harmoni och välbefinnande. Jag vill skapa istället, måla, modellera eller tova. Jag tycker om att göra praktiska saker som jag förstår mig på. Jag har inte djupet att förstå konsonanter, vokaler och olika planeter i rörelse utförda i tystnad. Jag blir bara nedstämd och saknar gruppträningens energi, musik och glädje. Förväntningen är att man ska bli varm i kroppen men jag är lika kall och frusen som när jag kliver in i salen. Gör man det inte med hjärtat kan det kvitta, då blir det inget förväntat resultat.      

Att man vill få upp värmen i kroppen på mig beror på att värme är ingen bra miljö för cancern. Jag ligger ständigt med vattenflaskor, innehållande varmt vatten, samt varma vetekuddar omkring mig. Känslan är god och det är skönt att inte frysa. Jag ska dricka mycket och det ska vara varmt eller i alla fall inte kylskåpskallt.    

Nu håller jag på och läser "Anti Cancer" av David Servan-Schreiber. Jag har nog haft den i över ett år, liggandes på nattduksbordet hemma. Det är tack vare en kollega på Factory Fitness, Louise Gyllix, som gjorde att jag köpte den överhuvdtaget. Den handlar om författaren och hur han tacklar sin cancer som han får i hjärnan. Hur han reflekterar över sin egna yrkesroll som läkare men också hur han delar med sig av forskning, vetenskapliga perspektiv och erfarenheter. Den handlar om ett sätt att tänka utifrån kost och livsstil. Jag skulle vilja rekommendera alla att läsa den för alla berörs. Den är inte sorglig och inte heller en trist facklitterär bok, tvärtom, den är preventiv, gripande, enkel, intressant och mycket konkret. Kort kan jag säga att den har förändrat min syn på kosthållning när man har eller har haft cancer. Egentligen inget som jag inte redan visste men sorterat på ett sätt som gör det lättillgängligt.

Annars går det utför med ätandet igen. I onsdags kräktes jag efter lunchen och det var detsamma idag. Jag besitter en vikt på 45 kg (typ flugvikt) och vill verkligen inte gå ner mer. Jag behöver varje liten fettgnutta jag kan få och jag mår så mycket bättre när jag får lite egen energi i mig. Droppet i alla ära men att tugga, lukta, smaka och svälja är ändå det bästa alternativet om jag får säga det själv.      

Något som jag fastnat ordentligt för är surkål. Jag skulle kunna dricka spadet utan några problem. Jag har också fått det förklarat för mig, genom en annan patient, att man inte ska köpa vilken surkål som helst. Den bör vara opastöriserad och stå i kyldisk.  Detta på grund av innehållet av viktiga näringsvärden som förstörs vid pastöriseringen. Att surkål är mycket nyttigt då det bland annat innehåller mängder med c-vitaminer och antioxidanter. Det innehåller också en bakterie, probiotika, som hämmar tillväxten av cancer i tjocktarmen. Eftersom jag tycker det är gott är det inga som helst problem för mig att äta men jag förstår att det är lite speciell smak. Det finns andra syrade grönsaker att prova. Ett märke jag vill rekommendera är "Tistelvind". Det är ett företag som ligger i Boxholm. Återförsäljare i Norrköping är ICA kvantum och Maxi, Hemköp på Kungsgatan och ABC hälsokost i Vilbergen samt Life. Det är ekologiskt och dom har ett stort utbud av olika syrade grönsaker. Om du bor i någon annan del av Sverige kan du gå in på deras hemsida tistelvind.se och klicka på återförsäljare. Du kan också titta in i deras webshop där dom säljer olika chilisåser.    

Jag har haft en ansvarig sjuksköterska här några dagar som jag inte riktigt har klickat med. Det började med att hon inte gjorde rent membranet på slangen som går till portnålen, jag ifrågasatte henne och ville att hon skulle göra de. Hon kände sig säkert jättedum att bli ifrågasatt av en patient men gjorde ändå som jag bad henne om. Det är min tredje portácut och den förra blev infekterad och jag fck ta bort den. Jag är skapligt ärrad vid bröstet efter detta så jag tror det skulle vara svårt att hitta ställen att sätta en ny på. Det gör att jag är som en hök när dom förhåller sig med nålen.

Jag fick Erica på besök och då passade hon på att ge mig lite healing. Precis då kom sjuksköterskan in och jag bad henne gå ut för jag fick healing. När Erica skulle gå följde jag med henne varpå jag knackade på vid rummet där sköterskorna håller till och sa att jag bara skulle följa henne till bilen. Då frågade sjuksköterskan om jag berättat för min läkare att jag fått healing. Nej, svarade jag och förstod inte varför jag skulle göra det. Hon har ju inte direkt gjort ett ingrepp på mig...jag kände riktigt hur det  kröp i kroppen på mig av obehag. Men när vi gick ner mötte vi min läkare i korridoren (som på beställning :D). Jag presenterade Erica och passade även på att fråga om det var ok varpå min läkare nickade och sedan var det inget mer med det. Min känsla var att det troligtvis var en bakom liggandes irritation eftersom jag reagerade på rengöringen på morgonen. Jag kunde inte riktigt släppa situatinen och kände hur irriterad jag var för att hon hade ifrågasatt situationen. Vad hade hon med det att göra? Om jag väljer att meditera morgon och kväll, ska jag berätta det för min läkare eller om jag utövar yoga? Ska jag berätta om alla mina besök som ger mig kraft och energi? Oavsett kan jag absolut berätta allt detta för min läkare men inte till henne som gjorde att jag kände mig som jag gjort något hemskt. Som svar fick jag bara att det ligger inte i antroposofins väg att utöva healing och därför inte  göra det på Vidarkliniken....

I förrgår fick jag tredubbla dosen palladon än vad jag skulle ha. Palladon är ett mycket starkare morfinpreparat än vad morfin är så jag låg stenhög hela eftermiddagen i min säng. Då hade hon strulat fram och tillbaka och blandat preparat som jag inte alls tycker om. Jag tar hellre två sprutor istället för att blanda allt i en, det gör grymt ont att spruta allt på en gång och när jag såg det fick hon göra om allting. Det hade varit enklare att fråga och prata med mig. Det var läkaren som frågade om jag haft extermt ont eftersom jag fått över tredubblad dos än vad jag skulle haft. Nej, svarade jag och förstod varför jag blivit som jag blivit. Inte vad jag önskade och inte speciellt bra med tanke på min ordination. Samma sköterska, jag trodde kommunikation var en del av antroposofins starka sida?

Det låg heller inte i antroposfins lära att läsa under vilan när man fått omslag. Jag tog upp tidningen "Sköna hem" efter att hon gjort ett omslag bestående av Rölecka runt min lever. Då blev jag tonårstrotsig och sa bara att jag vill göra det och jag bestämmer själv när jag vill läsa eller vila. Skitfjantigt egentligen för jag lade ifrån mig tidningen när hon gått ut och somnade som en stock, men jag ville bara markera att nu hade jag fått nog. Det här är ingen högljudd person, tvärtom, len som sammet på rösten men med ett kroppsspråk och ögon som talar sitt tydliga språk, det är därför det blir lite extra läskigt.  

I helgen blir det besök av Anna på lördagen och några från min familj på söndagen. Det ser jag fram emot!

Ha en skön helg och njut av de fina och vackra höstdagarna!