Jag har inte haft tid, ork eller möjlighet att sätta mig ner och skriva något på länge.
Mina föräldrar har varit här och renoverat mitt kök så det har tagit en hel del utav den tiden som jag haft när jag inte har jobbat eller tränat.

Lagt en hel del tid på att titta på golv, tapeter, möbler och köksskåp men nu verkar allt sakta men säkert bli klart och köket börjar ta form. I morgon kommer vitvarorna från El-giganten och jag har bokat både elektriker och rörmokare för installation av tvättmaskinen.
Mitt liv kommer se enklare ut tidsmässigt och om två veckor bör allt vara klart.

Jag har också haft en tid bokad på kvinnokliniken för planering av operation idag. Jag kom med kalendern i högsta hugg och tänkte naivt att nu ska vi se till att lösa detta på ett enkelt och smidigt sätt. Jag har ju en planering som sträcker sig över hela 2012 med tanke på att jag har sonen varannan vecka, pluggar rektorsprogrammet, jobbar heltid med en hel del viktiga möten/lönesamtal och även klasserna på gymmet.

Efter undersökningen så verkar inte allt så enkelt som jag har trott från början.
Den här knölen, som var en endometrios, är nog inte en endometrios. Vad det är fick jag ingen klarhet i men den sitter i alla fall fast i tarmen så det blir fler läkare inkopplade när operation ska göras.

Nästa steg är en remiss till kirurgen där man ska utreda mer om knölen, (röntgen och endoskopi - filmning - hade väl en dröm som barn att bli filmstjärna men i dessa regioner fanns inte ens på min världskarta) och därefter planera hur läkarna ska gå till väga.

Man behöver samorganisera sig med en tarmkirurg och en gynekolog(kirurg) för att jobba över gränserna för att få till en bra operation. Det känns tryggt tycker jag. Positivt att den här läkaren såg detta och kunde stoppa operationsplaneringen och göra en vidare och bredare utredning innan man kom till skott - vilken överraskning det hade kunnat bli annars.....

Troligtvis är det inget farligt, en muskelknuta, och då är ju allt frid och fröjd.
Då kommer jag vara på benen igen efter några dagar och en sjukskrivning på ca 3-4 veckor - det är min mentala inställning.
I värsta fall..... det finns inget värsta fall för mig!

Allt käns bara just nu så övermäktigt!
Luften, hoppet och den styrka jag kände när jag svängde in på parkeringen till Vrinnevisjukhuset är just nu som bortblåst.
Med tanke på att 2011 gick till att få klarhet i malingt melanomet och få bort de leverfläckar som var i riskzonen och som var "angripna" så önskar jag verkligen att 2012 ska bli ett annat slags år.
Jag får helt enkelt satsa på 2013.....

Nu ska jag tillbaka till jobbet....