Drömmen om ett barn

En av mina närmast vänner kan inte få barn.
Dom har försökt i flera år och gått igenom flera IVF/provrörsbefruktningar/behandlingar fast ingenting har satt sig hennes livmoder och det har resulterat i missfall....flera stycken, gång efter gång efter varandra. Hur många gånger har jag inte fått gråtande samtal där hon berättat att vi har förlorat vårt barn..igen. Timtals av ångest om hur, varför och frustration och gråt. Är det stressen? Är det karriären? Vad är det för FEL!!!!!
Till slut orkade dom inte mer. Kraften sipprade ut och styrkan vändes till relationen och tillsammans stod dom starka och började snegla/tittade på andra alternativ.
Det finns inget fel, inget som kunde visa sig på de prover man kan ta i dagsläget. Dom är fullt friska båda två och funktionen borde vara på topp.
Avundssjukan började gro på alla vänner, syskon som fick både en, två och tre barn. När vännerna beklagade sig om alla vardagsproblem muttrades det i tystnad "var glad för det du har, jag har inget". Men aldrig en bitterhet - det är deras styrka. Tron på förmågan och att ingenting är omöjligt.

Idag är står dom på kö för adoption. Jag har fått möjlighet att följa med på denna resa, denna väntan och alla dessa ingående intervjuer, rekomendationsbrev och valet. Ålder, land, kön.....vissa saker kan man välja och vissa saker får man bara ta för vad det är.
Om ett år eller ett och ett halvt år har dom ett barn hemma i sitt stora vackra hus. Där det finns närhet till naturen, vattnet och djur. Snart, snart är det deras tur.

Drömmen om ett barn är så stark!

Så mycket kärlek