Malignt melanom och ekonomiska förutsättningar inom sjukvården

Om ni har följt min blogg vet ni att jag för några månader sedan gjorde en allergiutredning.
Nu visade inte den utredningen något utan jag var bara överkänslig och för det fick jag köpa receptfria medel på apoteket. Vid det läkarbesöket bad jag läkaren titta på en leverfläck som jag hade på skuldran.
För 5-6 år sedan tog jag bort en fläck där och nu har den kommit tillbaka och då ville jag att läkaren skulle göra en bedöming av hur hon tyckte den skulle tas bort eller inte.
När jag ändå var där och kom ihåg fläcken så passade jag på. Läkaren tittade lite och sa att det säkert inte var någon fara eftersom det inte varit något förra gången jag skar bort den...men vi bokade i alla fall en tid för att ta bort den veckan efter.

Jag infinner mig på vårdcentralen och får träffa en ny läkare som ger mig bedövning och skär bort leverfläcken och syr ihop mig. Man skickar iväg det borskurna på analys som jag kan räkna med att få svar på om 6-8 veckor.
Efter 14 dagar är det dags att ta bort stygnen  och jag möter ytterligare en ny person på vårdcentralen som tar bort stygnen. Såret har läkt ihop bra fast ärret känns gigantiskt.

Nu har det gått 6-8 veckor och jag kommer hem från jobbet straxt innan långhelgen och öppnar ett brev från vårdcentralen som jag förmodar innehåller provsvaren.
Där står det sammanfattat att analysen visar att det är malignt melanom men det är radikalt borttaget så ingen vidare åtgärd kommer göras. Brevet är underskrivet av yttreligare en ny läkare, alltså inte den som jag träffade för att göra allergiutredning för eller den läkaren som tog bort leverfläcken. Klockan är 17.00 på tisdag eftermiddag och vårdcentralen har stängt.
Jag slår upp malignt melanom på nätet och förstår att det är en elakartad form av hudcancer.
Först blir jag rädd sedan stressad - då ringer jag mamma. Stackars mamma, hon blir ju lika stressad hon och försöker lugna ner mig så gott hon kan...sedan blir jag ASFÖRBANNAD!

Hur kan man bara skicka ett brev till en person och säga att den har hudcancer utan att ta personlig kontakt så alla mina farhågor får bli lungade och jag får ställa alla frågor jag behöver svar på?
För det första så har ingen titta mer på min kropp om jag har fler konstiga fläckar, vilket stadie pratar man om när det gäller den borttagna leverfläcken - jag har ju haft den i en evighet, har det spridit sig?
Hundra frågor virvlade runt i huvudet på mig!
Den natten sov jag inte så bra och det första jag gjorde kl.08.00 på onsdagsmorgonen var att ringa vårdcentralen och fråga om man får behandla någon på det här viset. Jag drog kort min historia och då fick jag veta att läkaren som opererat bort min leverfläck varit sjukskriven och det hade blivit ett missförstånd. Jag skulle få ytterligare ett brev där den läkaren berättare att det är en remiss skickad till sjukhuset.
Det brevet kom idag! Inte remissen utan läkarens information om att man skickat en remiss till kirurgen.
Om jag inte hörde något på tre månader skulle jag själv kontakta kirurgen för att höra hur det hade gått med min remiss.

Tur man inte är dödssjuk, tänkte jag!

Klart man är lite nojjig nu och undrar hur det står till.
Visserligen känner jag mig stark som en oxe och pigg som en mört men tankarna finns där ändå om att det kanske inte är helt ok.....

Vad har hänt med den svenska sjukvården?
Jag tror att det är ekonomi som styr det hela systemet, det finns inte längre plats och möjlighet att tänka och agera utifrån ett omsorgs perspektiv. Jag vill verkligen inte lägga vårdcentralen eller läkarna till last för den här händelsen. Jag tycker att det ligger högre upp. Det är klart att man måste dra ner på förutsättningarna när det blir mindre ekonomi att röra sig med.
Vart kommer vårt samhälle att sluta någonstans?