Insomnia.... Är på konferens och kan inte somna om. Vaknade av att lyset från on knappen på tv lyser för starkt och nu kan jag inte somna om. Det är klart att tankarna börjar vandra och varför inte lägga dom här så jag kan tömma ut och försöka sluta mina blå några timmar till. Främst är jag frustrerad på jobbet. Jag känner att jag inte kan påverka vissa beslut som är av stor betydelse i min verksamhet och det är oerhört energikrävande. En annan grej är att jag vet att svaret kommit angående de sista leverfläckarna jag tog bort redan förra veckan och jag har fortfarande inte fått något svar. När jag ringde till kirurgen vägrade sköterskan att ge mig svaret och hänvisade till läkaren som hon skulle be ta kontakt med mig. Det har fortfarande inte skett! I veckan var jag på en ytterligare undersökning hos gynekologen, det var länge sedan sist och då hittades det en knöl bakom livmodern. Endometrios, trodde läkaren att det var så nu blir det remiss till röntgen för att säkerställa diagnosen. Endometrios är inget farligt men kan orsaka en del besvär som jag kan förlikning med. Innan besöket hos gynekologen trodde jag att dom främst var stressrelaterade. Sedan ska jag också invänta svaret från cytologprovet. Det behöver inte heller vara någon fara med men det finns där som ett pyttelitet orosmoment och i det stora hela bidrar det till en högre stressfaktor. Jag har inte haft många hela nätters sömn på några veckor och det börjar sätta spår i mig. Matt i kroppen! Att sedan våren är fullproppad med klasser på kvällarna för att jag känner en ofantlig lojalitet till gymmet och att det ska rulla med utökat schema gör att jag känner mig sakta men säkert utmattad. Jag uppfattar att vi är en liten skara som jobbar skiten av oss för att få det att gå ihop - det känns inte rättvist! Mitt i allt detta får jag ofantlig ångest för småsaker, jag tänker att när det ändå är lite svajigt så kan jag fokusera lite till på det som jag inte gör bra! Att sedan rektorsutbildningen ligger på allt detta gör inte heller saken bättre.... Egentligen inte så märkligt att jag befinner mig där jag befinner mig och jag vet, det är bara jag som kan göra förändringarna. Det är det som känns jobbigt för jag orkar inte ta tag i prioriteringen. Känner fortfarande ingen trötthet men nu måste jag göra ett ärligt försök!