Barn med taskiga förutsättningar finns det hopp för!

Idag har jag lyssnat på Karin Lundén när hon har pratat om definitionen Omsorgssvikt.
Det är en definintion som socialtjänstlagen definierar,
Föräldrar, eller dom som har omsorgen om barnet, skadar det fysiskt och eller psykiskt eller försummar det så att barnets hälsa och utveckling är i fara.
Förkortat - barn som far illa!

Det Lundén har lyft är barnets anknytning till sina föräldrar eller dom som tar hand om barnet. Det kan även röra sig om adoptivföräldrar eller stödföräldrar. Barn är designade att överleva och det gör barn genom att söka närhet och skydd. Om inte föräldrarna kan ge det till sina barn då snackar vi om omsorgssvikt. Det kan vara förödande för barnets fortsatta utveckling vad gäller anknytning för framtida relationer.
Anknytningsteorin förklarar människans utveckling i väsentliga avseenden, det förklarar också hur utvecklingen går när det blir i icke önskvärd riktning, det är en metateori som lyfter de viktigaste psykologiska utvecklingsteorierna.
Anknytningsteroin har också forskningsmässig grund att stå på!

Det som är viktiga egenskaper hos föräldrarna för att skapa goda anknytningsmöjligheter är att ha ett reflexiv förmåga, att kunna titta på sig själv utifrån. Att ha en känslomässig tillgänglighet för barnet och att vara en trygg bas för barnet.
Vem är det banet vänder sig till när det hamnar i situationer när det blir rädd...den personen ska stå för det som står ovan.

När det är omsorgssvikt eller sviktande omsorg handlar det främst om föräldrars förmåga att känna, vara och förstå. Det går i generationer, har man växt upp i ett hem med omsorgssvikt så är det högst sannolikt att man inte har förmågan själv att vara en förälder som kan förmedla trygghet och utveckling till barnet.

Vid diagnoser som ADHD tittar man främst på barnet, men i undersökningen som Lundén gjort kunde hon se att det kan finnas en form av omsogssvikt i familjen som skapar dåliga förutsättningar för barnet. Man glömmer att titta på helheten!
Den delen var mycket intressant!

Det som var tröstande var att kontentan är alltid att det går att göra bra!
Man kan läka och ge barnet möjlighet till bra förutsättningar, men då gäller det att tolka signaler och att se när det inte riktigt står rätt till.
Det är varje människas skyldighet att se till att våra barn växer upp under trygga förhållanden och får möjlighet att utvecklas utifrån sina egna möjligheter.
Vad ska man göra om så inte är fallet? Anmäl till socialtjänsten - det är deras skyldighet att utreda och skapa förutsättningar för familjer att må bra!

Här är min fria tolkning av Karin Lundéns föreläsning, jag ska läsa hennes bok och då kanske jag har andra tankar som far runt i mitt huvud.
Detta är min förståelse och min sanning utifrån dagens föreläsning.
Boken hon skrivit heter - Att identifiera omsorgssvikt hos förskolebarn.

Det var allt för idag!