torsdag 7 maj 2015

Jag sitter i dödens väntrum...på riktigt!

Det är kväll och mörkret har lagt sig som ett varmt täcke omkring mig i sovrummet. Det är endast tv:n som blinkar med sitt ljus och som faktiskt oftast står på hela nätterna för att jag är lite mörkrädd.
Emellanåt så piper ryggsäcken med dropp för att påminna mig om att batteriet gärna skulle vilja bli bytt. Dom kommer snart och byter till näringsdroppet, det får hålla tills dess.
Magen är i uppror och det är inget nytt. Den bullrar oftast mest hela tiden men för tillfället har jag inte några direkta smärtor.

Nu är jag färdig med allt det praktiska som jag har haft som mål att ta mig för....vad ska jag göra nu? Det känns som jag sitter i dödens väntrum och egentligen bara väntar på att döden ska behaga infinna sig. Hur ska jag fylla mina dagar?
Jag tänker inte renovera något mer i lägenheten. Det var bara hemskt när jag höll på med vardagsrummet och när det drog ut alldelse för länge på den tiden som var beräknad från början.
Jag har två förråd nere i källaren som jag säkert kan röja ytterligare lite till i och kanske hitta grejer som jag kan sälja både på blocket och på tradera men jag har varken kraft eller inspiration att göra det samtidigt som det skulle uppehålla mig så skulle det även ta kraft ifrån mig. Jag blir anfådd bara av att kliva mina trappor upp till lägenheten. Jag väger någonting omkring 40-41 kg och behöver behålla varenda kalori som jag har. Jag och de bilder som jag sett på kvinnorna från andra världskrigets koncentrationsläger har gett mig en viss igenkänningsfaktor. Det är ta mig tusan bara skinn och ben kvar av mig och så några rejäla knölar på magen som är tumörer som sticker ut. Kroppen har haft sin glansperiod men det var några år sedan.....

Att stanna upp och vara i varandet skapar en hel del huvudbry. Hjärnan snurrar och ibland sticker tankarna iväg på saker som inte har någon positiv inverkan på livssituationen. Jag hamnar i negativa spår som gör mig både ledsen och stressad och tänker jag riktigt ordentligt så skapar jag sanningar som egentligen inte har ett uns sanning i sig och det kan bli tokigt värre. Då är det toppen med friska och sunda vänner som kan vända situationen och få mig på andra tankar.

Ha en skön helg och var rädda om varandra <3
Tack för att ni följer min resa och mina tankar

18 kommentarer:

  1. Fina Nina!! Leo och jag kommer den 26 maj (om du orkar vill säga) Ses snart!! ❤️

    SvaraRadera
  2. Massor med styrkekramar till dig

    SvaraRadera
  3. Jag läser och känner med dig. Du är så stark. Har själv opererats för bröstcancer och är nu friskförklarad. Du skulle kunnat vara jag, jag skulle kunnat vara du. Vårt öde styr vi inte över och jag vet fan inte vem som gör det. Det som vi alla ändå kan vara säkra på är att vi alla ska dö och att vissa kan förbereda sig, medans andra inte kan det. Varma kramar Annja

    SvaraRadera
  4. Styrkekramar skickar också jag till dig.

    SvaraRadera
  5. Styrkekramar

    SvaraRadera
  6. Styrka till dig Nina! Beundrar att du delar med dig till oss! Många kramar Marika!

    SvaraRadera
  7. Kramar till dig o sonen blir så berörd

    SvaraRadera
  8. Stora kramar till dig, känner dig inte men känner så med dig och skulle vilja ge dig energi, kärlek och en massa glada, positiva tankar. Tänker på dig och önskar verkligen att du blir frisk nu. Varma kramar från Karin

    SvaraRadera
  9. All kärlek till dig Nina!
    ❤️❤️❤️
    Massor av kramar

    SvaraRadera
  10. Tankar till dig!

    SvaraRadera
  11. Massor av kramar till dig! ❤️❤️❤️❤️ från Britt-Marie

    SvaraRadera
  12. Jag känner inte dig. Men jag känner med dig. Du berör.
    Styrka och en varm kram på din resa.
    Du är inte ensam.

    SvaraRadera
  13. Fina Nina! Känner dig inte, men har följt dig här och på instagram ett bra tag nu, och jag tänker på dig ofta <3
    Många många kramar och tankar till dig från mig <3

    SvaraRadera
  14. Fina Nina❤️ Tänker på dig ofta!
    Kram Elin Grindemyr

    SvaraRadera